About Alexandria
Give a hand: To-do
Submit corrections

Search for a game
Tags
Alexandria in numbers

Locations
Calendar
Blog feeds
Awards
The Jost Game

Contact us
Privacy policy
Login:
Language icon Choose language:

dadeennbsv

Nudåsen

Front page for Nudåsen

RPG system: Freeform
Participants: 1 GM, 4 players, 4st

Organized by

Frispel

By

✏️Anders Hansson
✏️Johan Nilsson (I)
✏️Martin Stackelberg
OrganizerAnders Hansson
OrganizerJohan Nilsson (I)
OrganizerMartin Stackelberg

Download

PDF Scenario [Swedish] (16.6 MB)
PDF Characters [Swedish] (5.7 MB)

Description

Så många dagar sedan nu, så många vårar men så lite tid. Här nöter åren under väntan på glömskan och på min tid, den tid som redan har övergivit mig. Så som allt jag en gång levde för nu har försvunnit.

Tid, jag har aldrig förstått tid? Är tre sekunder en lång eller kort tid? På tre sekunder hinner du öppna en skåpdörr, ta en tugga bröd. Säga ett namn. Tre sekunder är inte ett år, inte som en generation. Är det mer, är det mindre? På tre sekunder kan en stad utplånas, en stjärna falla på himlen. På tre sekunder kan du finna din livs kärlek.
Det tog mig tre sekunder att förstå. Tre sekunder och inget blev någonsin var det varit. Hinner mycket hända på lång tid? Vad är tre sekunder? Har här hänt något?

Prästen här i byn har lovat att jag ska få ligga på sluttningen ned mot sjön. Det är en mycket vacker plats för en grav, och jag ska vara klädd i finkostymen. Fram till den dagen ska jag försöka att leva så värdigt som möjligt och göra det bästa av den tid som jag har. Men jag ska inte raljera om döden för dig kära barn. Människan förstår just så mycket som hon behöver vid varje givet ögonblick. Tids nog.

Vi var barn utav marken.
Blir något någonsin så som tänkt.
Det som tänktes då blev aldrig nu, men sen.
Nu saltas Kronsjön av tårar nu när mörkret sig sänkt.
Jag känner hur jag sjunker och så som jag når sjöbotten,
så tror jag att jag älskat dig men vet det först då nu från sen blir nu… igen.

Tiderna förändras men jag är fast i vad jag var. Kan detta vara vår förbannelse att behöva leva våra liv framlänges och förstå dem baklänges? Först efteråt är allt som det blev, för sent. Jag vill tro att allt får en lösning, att allting inte varit förgäves, att vi kommit någon vart, men jag vet inte. Herregud, kan du någonsin förlåta mig?

Played at

SillyCon XII (2003)
SnöKon (2006)
NärCon (2006)


Send corrections for this page