Om Alexandria
Hjälp oss: Att-göra
Skicka in rättelser

Sök efter spel
Etiketter
Alexandria i siffror

Platser
Kalender
Bloggflöden
Priser
Jost-spelet

Kontakta oss
Integritetspolicy
Logga in:
Language icon Välj språk:

dadeennbsv

Nudåsen

Omslag till Nudåsen

System: Friform
Deltagare: 1 SL, 4 spelare, 4st

Arrangerat av

Frispel

Av

✏️Anders Hansson
✏️Johan Nilsson (I)
✏️Martin Stackelberg
ArrangörAnders Hansson
ArrangörJohan Nilsson (I)
ArrangörMartin Stackelberg

Ladda ned

PDF Scenario [svenska] (16,6 MB)
PDF Karaktärer [svenska] (5,7 MB)

Beskrivning

Så många dagar sedan nu, så många vårar men så lite tid. Här nöter åren under väntan på glömskan och på min tid, den tid som redan har övergivit mig. Så som allt jag en gång levde för nu har försvunnit.

Tid, jag har aldrig förstått tid? Är tre sekunder en lång eller kort tid? På tre sekunder hinner du öppna en skåpdörr, ta en tugga bröd. Säga ett namn. Tre sekunder är inte ett år, inte som en generation. Är det mer, är det mindre? På tre sekunder kan en stad utplånas, en stjärna falla på himlen. På tre sekunder kan du finna din livs kärlek.
Det tog mig tre sekunder att förstå. Tre sekunder och inget blev någonsin var det varit. Hinner mycket hända på lång tid? Vad är tre sekunder? Har här hänt något?

Prästen här i byn har lovat att jag ska få ligga på sluttningen ned mot sjön. Det är en mycket vacker plats för en grav, och jag ska vara klädd i finkostymen. Fram till den dagen ska jag försöka att leva så värdigt som möjligt och göra det bästa av den tid som jag har. Men jag ska inte raljera om döden för dig kära barn. Människan förstår just så mycket som hon behöver vid varje givet ögonblick. Tids nog.

Vi var barn utav marken.
Blir något någonsin så som tänkt.
Det som tänktes då blev aldrig nu, men sen.
Nu saltas Kronsjön av tårar nu när mörkret sig sänkt.
Jag känner hur jag sjunker och så som jag når sjöbotten,
så tror jag att jag älskat dig men vet det först då nu från sen blir nu… igen.

Tiderna förändras men jag är fast i vad jag var. Kan detta vara vår förbannelse att behöva leva våra liv framlänges och förstå dem baklänges? Först efteråt är allt som det blev, för sent. Jag vill tro att allt får en lösning, att allting inte varit förgäves, att vi kommit någon vart, men jag vet inte. Herregud, kan du någonsin förlåta mig?

Spelat på

SillyCon XII (2003)
SnöKon (2006)
NärCon (2006)


Skicka in rättelser om den här sidan