Colt

• Deliverance-trilogin

System: Western (del 1 av 3 i Deliverance-trilogin)
Deltakere: 1 GM, 5 players

Av

✏️	Christoffer Krämer
	Anders Gillbring
	Christoffer Krämer
🎨	Tomas Arfert

Last ned

Colt [svensk]

(1,2 MB)

Beskrivelse

Från inbördeskrigets blodstänkta slagfält flydde de och lämnade sina grå sydstatsuniformer på den gyttjiga marken. Inte på grund av nobelt avståndstagande eller fasta principer utan på grund av feghet, tillfälle och de omöjliga situationer ödet alltid placerar människor i. De lämnade allt bakom sig och red västerut, tillsammans mer av nödvändighet och rädsla än av medvetet val och önskan. Vinden drev dem som tumbleweeds och när de till slut hamnade i Deliverance, New Mexico så var det inte på grund av att de ville ha det så utan för att det blivit så.

Deliverance, en knoppande stad på slätten, i bergens skugga. Utslängd bortom all ära och redighet, ett stenkast från både apacher och mexikaner, men med en hårt arbetande och ärlig befolkning.
Deliverance, en stad godtyckligt styrd av boskapsbaronen Joseph Coltrane Sr., en man vars förakt för alla dem som är absolut beroende av honom tar sig allt fler och grövre uttryck.
Deliverance, en stad där rädslan sakta men säkert håller på att förvandla vardagen till en önskan bort.
Deliverance, en stad som skulle behöva hjältar av en helt annan sort än de som kommer.

Colt är ett scenario som handlar om vanliga människor som tvingas till ovanliga val. Det är en historia om mord, avundsjuka, hat och en revolver. Colt.

Colt är första delen i Westerns konventskampanj år 2003. Äventyret är skrivet för 5 rollpersoner och tar ca 5 timmar att spela. Andra delen, Winchester, spelas på Lincon och den avslutande delen, Gatling, spelas på Sydcon. Vill du veta mer om trilogin, Deliverance och kampanjen? Gå då in på www.rollspel.com.

Spilt på

Trivia

• Christoffer Krämers egen kommentar till triologin: "Detta var ett ambitiöst projekt och jag var hedrad över att Anders och Tove bett mig göra det årets konventstrilogi - som ju ändå var en av konventssveriges stapelvaror under denna tid. Jag minns att jag för varje äventyr och konvent blev mer och mer frustrerad över feedbacken jag fick från spelledarna från konventet som återgav vad som hänt i äventyret. Det var uppenbart att äventyren som var karaktärsdrivna och byggde mycket på det som man idag inom Nordic Larp pratar om som "play to lose". Att bjuda på sina karaktärer svagheter och att spela upp sig själv inför eget fall etc., inte spelades så av spelarna. De spelade för att vinna. De ville slå scenariot och besegra motståndet. Läser man scenariona - framförallt det sista, Gatling, så blir det uppenbart hur jag känner behov att instruera spelledarna hur långt de kan behöva gå för att få till inbördes konflikter. ? I slutändan handlade det om att jag var i min mest pretto drama-på-riktigt-fas och att en majoritet av Westernspelarna på konvent då, ville ha något annat. Jag läste inte publiken rätt helt enkelt. Det var en nyttig läxa. Tycker fortfarande att trilogin håller för spel men det kryper lite när jag läser vissa passager. Pretentious - moi?"