Vampire The Masquerade (GothCon 1996)

RPG system: LARP (The Masquerade 2nd Ed.)
Participants: 70 players

By

	Mikael Lundahl
	Jan Viljanen
	Peter Aandahl

Description

Hans gula rovdjursögon följde dem när de passerade, skrattande, varma och fulla av liv. Lukten av deras blod var överväldigande och han behövde all sin självkontroll för att vika av från huvudgatan och in i den öde gränden. Med ett graciöst språng hoppade han upp och fick tag i brandstegen som ledde upp till taket på det förfallna huset. Prinsen hade valt en otillgänglig och väl dold plats för deras möte. Nu skulle han leverera det förbannade brevet och be Prinsen om att få jaga i hennes stad. Hungern slet hans inre i stycken och han kunde inte glömma människorna på storstadens gator. Hans skarpa sinnen plockade fortfarande upp spår av dem fast att han nu befann sig högt över gatunivån. Taket var tomt. Han svor tyst för sig själv och tände en cigarett i väntan på Prinsen. Han tog ett djupt drag på ciggen och log för sig själv. Cigaretterna kommer att bli din död, tänkte han. Inte så djävla troligt, skrockade han för sig själv. Det smakade inget och det var meningslöst, men det var en vana och den var svår att bryta. Plötsligt kände han en hand på sin axel, ryckte till, tappade ciggen, snurrade snabbt runt och hukade sig som ett vilddjur redo för ett språng.

"Det är viktigt har jag förstått", sa Prinsen med silkeslen röst. Hur i helvete hade han kunnat låta henne smyga sig ända in på honom?

"Hungrig?" sa hon och ett tunnt leende spelade på hennes röda läppar.Hon var inte ful, han hade väntat sig att hon skulle vara grotesk. Nosferatu var kända för det, men naturligtvis behärskade hon krafter som dolde hennes vanställda yttre till fullo. Han reste sig upp och räckte klumpigt över brevet med en lätt bugning.

"Jag kommer med detta bud från min Mästare och ber om Ers Nåds gästfrihet under min visit i er stad." Det var en dålig hälsningsfras och han skruvade obekvämt på sig när Prinsen fortsatte att titta på honom utan att ta emot brevet.

"Har du läst det själv?" frågade hon svävande.

Han blängde på henne. Vad höll hon på med, var det en test?

"Det är till er", sa han tafatt.

Hennes långa bleka hand tog emot brevet och öppnade det långsamt. Utan att ta ögonen från budbäraren vecklade hon upp brevet.

"Det ser ut att bli en lång natt, du borde kanske äta lite", sa hon trött.

"Tack Ers nåd", sa han och försvann hastigt ner från taket.

Kvar där uppe stod Prinsen med brevet i handen. Hon läste det en gång till och suckade djupt.

"Bådar inte gott", sa hon och försvann som om hon blivit en del av natten.

Played at

Referenced in the following articles