Om Alexandria
Hjälp oss: Att-göra
Skicka in rättelser

Sök efter spel
Etiketter
Alexandria i siffror

Platser
Kalender
Bloggflöden
Priser
Jost-spelet

Kontakta oss
Integritetspolicy
Logga in:
Language icon Välj språk:

dadeennbsv

Ödets vind

System: MERP (Sagan om Ringen Rollspelet)
Deltagare: 1 SL, 4 spelare

Av

ArrangörJohan Laerum

Beskrivning

Elidan tittade upp. Hans blick var fylld av allvar;
-Vi kommer inte längre här. Jag kan knappt ta mig fram obemärkt själv, jag betvivlar att vi kommer längre västerut i kväll.
Gilanadir lyssnade till spejarens upprörda stämma och tog samtidigt del av de syner denne erfarit. Han kände skräcken knyta sitt kalla grepp om hans sinne. Elidan hade rätt, det var dags att slå läger igen.
Kalanar som satt och vilade mot en trädstam varken förstod eller hörde vad de två alverna diskuterade. Sexton timmars marsch hade gjort honom helt utmattad. Nu svävade han bara mellan sömn och vaket tillstånd. Han hade blivit tillsagt att ta hand om Silvana, men tappade bort henne lika fort. Snart skulle han inte orka med i alvernas tempo längre. Han visste att det troligen betydde döden.
Silvana hade hittat en glänta lite längre bort. Hon hade för flera dagar sedan tröttnat på att försöka hänga med i broderns resonemang. Allt var ju uppenbart. De var tvungna att ta sig till Aman och träffa resten av stammen. Alla de som försvunnit och som nu sov i Väntans salar. Hennes far fanns där, det visste hon.
Hon vände blicken mot stjärnorna. Där såg hon Iluvatars lampor, de hade inte slocknat ännu deras ljus var vägledning, det hade Gilanadir sagt.

Spelat på

SolCon III (1998)


Skicka in rättelser om den här sidan