Alexandria

Hjälp oss: Att-göra
Skicka in rättelser

Sök efter spel
Etiketter
Alexandria i siffror

Kalender
Bloggflöden
Priser
Jost-spelet

Kontakta oss
Integritetspolicy
Logga in:
Välj språk:

dadeennbsv

Det är alltid värst dagen efter

System: Gemini
Deltagare: 1 SL, 4 spelare

Arrangerat av

Cell Entertainment

Av

OrganizerMagnus Sjöström

Beskrivning

Det är kallt och mörkt, och snön faller tungt över de två männen som står hukade över byltet i snön.
- Tja, man har väl sett värre...
Det dröjer ett par sekunder innan den bistra rösten tar till orda igen.
- Nej, så ta mej fan om jag har. Jag har aldrig sett något värre!
- Hur var det med smedens unge då? Säger en försiktig röst. Han var väl ganska ... trasig... han med?
- Jo...men det här ... det är ju ... och ögonen, för helvete, hans ögon är ju borta! Den barska rösten tystnar igen.
- Om det inte vore för att han... hon... den ...sytt ihop delarna till en sån där jäkla docka! Den försiktiga rösten bryter ut i snyftningar. Ett par minuter passerar då de två männen endast står stilla och begrundar det som ligger i snön. Sedan hissar den större av de två upp byltet över axeln och vänder på klacken.
- Nu går vi hem. Jag skall i alla fall ha ett riktigt bra nyår, och inte ens den där galna dockmakaren skall kunna stoppa mig!
Den store, barska mannen strosar iväg genom snöfallet med den slappa kroppen/trasdockan över skuldran och försvinner i mörkret. Ensam kvar under tallen står den mindre, skrämda skepnaden och snyftar svagt. Mellan fingrarna håller han en ensam, svart byxknapp, en knapp som skulle göra sig utmärkt som öga till en trasdocka.
Mannen slutar att snyfta och börjar le hungrigt...

Spelat på

SydCon 9 (2000)


Skicka in rättelser om den här sidan