Alexandria

Om Alexandria
Giv en hånd
Indsend rettelser

Søg efter spil
Tags
Alexandria i tal

Kalender
Blog-feeds
Priser
Jost-spillet

Kontakt os
Privatlivspolitik
Log ind:
Language icon Vælg sprog:

dadeennbsv

Det är alltid värst dagen efter

System: Gemini
Deltagere: 1 GM, 4 spillere

Arrangeret af

Cell Entertainment

Af

ArrangørMagnus Sjöström

Foromtale

Det är kallt och mörkt, och snön faller tungt över de två männen som står hukade över byltet i snön.
- Tja, man har väl sett värre...
Det dröjer ett par sekunder innan den bistra rösten tar till orda igen.
- Nej, så ta mej fan om jag har. Jag har aldrig sett något värre!
- Hur var det med smedens unge då? Säger en försiktig röst. Han var väl ganska ... trasig... han med?
- Jo...men det här ... det är ju ... och ögonen, för helvete, hans ögon är ju borta! Den barska rösten tystnar igen.
- Om det inte vore för att han... hon... den ...sytt ihop delarna till en sån där jäkla docka! Den försiktiga rösten bryter ut i snyftningar. Ett par minuter passerar då de två männen endast står stilla och begrundar det som ligger i snön. Sedan hissar den större av de två upp byltet över axeln och vänder på klacken.
- Nu går vi hem. Jag skall i alla fall ha ett riktigt bra nyår, och inte ens den där galna dockmakaren skall kunna stoppa mig!
Den store, barska mannen strosar iväg genom snöfallet med den slappa kroppen/trasdockan över skuldran och försvinner i mörkret. Ensam kvar under tallen står den mindre, skrämda skepnaden och snyftar svagt. Mellan fingrarna håller han en ensam, svart byxknapp, en knapp som skulle göra sig utmärkt som öga till en trasdocka.
Mannen slutar att snyfta och börjar le hungrigt...

Spillet på

SydCon 9 (2000)


Indsend rettelser for denne side