Om Alexandria
Give a hand: To-do
Send inn rettelser

Søk etter spill
Nøkkelord
Alexandria i tall

Kalender
Blogg-feeds
Priser
Jost-spillet

Kontakt oss
Privacy policy
Logg inn:
Language icon Velg språk:

dadeennbsv

De vanställdas marsch

Forside til De vanställdas marsch

System: LexOccultum
Deltakere: 1 GM, 5 players

Av

✏️Richard Nilsson

Last ned

PDF Scenarie [svensk] (0,7 MB)

Beskrivelse

Ur otaliga gångar i katakomberna vällde oräkneliga nakna och vanställda kroppar fram. Krypande, krälande och krafsande rörde sig havet av brutna ryggar i en mardrömsliknande ström fram mot podiet med korset och när det vämjeliga flödet, efter vad som tycktes som en evighet, äntligen sinade var hela salen fylld av snörvlande krymplingar som höjde sina blickar mot den nakna mannen och kvinnan på podiet. Den mässande mannen saknade vänster öga och hade ett ilsket eldrött ärr över nedre delen av buken där genitalierna borde ha varit fästa. Kvinnan var fastsurrad på korset med utsträckta armar.
Inte ens hennes stympade vänsterben som slutade strax nedanför knäet kunde förta den ojordiska skönhet som strålade från hennes perfekta kropp, klara fromma ögon och välformade läppar som kröktes i ett lycksaligt leende.

Mannen gjorde korstecknet mot folkhavet och slutade mässa. En bedövande tystnad sänkte sig över salen. Haltande staplade mannen fram till kvinnan på korset och virade en tvinnade läderrem runt hennes vänstra överarm. Så lyfte han den brunfläckiga bensågen. Ett kort ögonblick vilade de rostiga tänderna mot hennes orörda mjällvita hud precis ovanför armbågen. De första dragen gick lätt, men när han kom in till benet fick han uppbåda alla krafter.
Triumferande höll han upp den avsågade armen mot folkmassan: "Försakelsen är den enda vägen till frälsning". Med en enda röst svarade hopen: "Försakelsen". Den blodiga lemmen flög i en vid båge och landade mitt i folkhavet som ögonblickligen strömmade dit och på några få ögonblick hade brutna tänder tuggat benet rent.

Inte ens när smärtan och blodförlusten slutligen fick kvinnan att svimma och hennes huvud föll ned på bröstet försvann någonsin det lycksaliga leendet från hennes läppar.

Spilt på

Stockholms Spelkonvent (2007)


Send inn rettelser om denne siden