De bågnande bukarnas natt

System: Mutant – Undergångens Arvtagare

Beskrivelse

Med nästan kärleksfull försiktighet karvade Alburt Hurring upp den griljerade steken. Ute i natten piskade stormen Hindenburgs gator, men i villa Hurringahalls matsal vankades bankett. Medan ärkebutler Gerhard bar ut tallrikarna till de udda gästerna samlade sig Alburt och granskade sina blivande legoknektar: en bastant muterad bulldogg, en krumryggig mutantgubbe, en vildögd möjligen muterad kvinna, en enögd blondlockig människoyngling och en robot med ett ständigt artigt leende i det spruckna plasticsansiktet. Alburt harklade sig.
"Jag vill törst och främst tacka er alla för att ni kom."
"Allt för lite gratis käk, pysen!" mullrade bulldoggen och hystade ned det mödosamt insmugglade Gotlandsvinet i ett svep. Alburt fortsatte enligt schemat.
"Som ni kanske vet har jag börjat slå mig in i delikatessbranschen, vilket inte varit helt lätt. Det finns ett stort sug efter exotiska matvaror i samfundets finare skikt, men leverantörerna håller hårt i sina kunder. Allt handlar om kontakter. Um." Alburt kastade en misstänksam blick på den fagre men enögde människoynglingen som tycktes syna glasskåpets forntallrikar i plastics. Alburt lugnades något då han insåg att han i själva verket speglade sig.
"Till sist har jag funnit vägen till samfundets finmagar. Den går igenom det hemliga sällskap som kallas 'de bågnande bukarnas brödraskap', eller BBB. Gourmander av den högre skolan finns där i mängd, och bleve jag bara antagen som medlem vore min lycka gjord."
"Vilket sammanträffande, vi är också lycksökare." anmärkte kvinnan som kallade sig Evilina Etterspik. Hennes rörelsemönster antydde att hon var mutant, men hennes stolta sätt antydde annat. Alburt tog inte risken att pressa henne på ämnet. "Um, ja. BBB har för sed att en ny medlem skall bevisa sig värdig genom att bjuda en skara medlemmar på en nio rätters brakmiddag, och det ämnar jag göra. Under denna middag får ingenting gå snett, ingenting. Därför vill jag att kvällens tjänare ska vara beredda på att diskret men kraftfullt möta alla eventualiteter. Um, förstår vi varandra?"
"Det gör vi förvisso, mäster Hurring", gnällde den krumme lille mannen vars torftiga hår låg smetat över flinten. Den ouppmarlcsammme skulle kalla honom finklädd, men Alburt genomskådade lätt frackens usla kvalitet. Bakom monokeln föreföll mannens ena öga stort som en bapelsin.
"Du vill att vi ska livvakta dina gäster och skrämma dem till att sköta sig?" frågade bulldoggen och lyfte för sig av ulkbringan från robotens orörda tallrik.
"Nej, nej, de får inte misstänka att ni är. lycksökare. Ni får helt enkelt utge er för att tillhöra tjänarstaben för att inte väcka oro. Lämplig utklädsel kommer att tillhandahållas. Erat arbete hursomhelst att skötas i kulisserna. Lönen kommer att sättas efter er diskretion och flexibilitet. Um, förstår vi varandra?"
"Denna enhet har registrerat er begäran", fastslog automaten med enerverande korrekt artikulation. "Önskar ni fortsätta samtalet?" Alburt såg förvirrad ut.
"Vi accepterar jobbet" sa Evilina snabbt. "Diskretion i utbyte mot kontanter, det är våran typ av affär. Er middag kommer att gå som en dans."
Alburt log. I tur och ordning tog han sina tillfälliga anställda i hand, medan hans ärkebutler rynkade pannan och omärkligt skakade på huvudet.

Spilt på