Hålahultaren var ett skräcklajv i scoutmiljö för tjugo deltagare, arrangerat av Livesällskapet Galadrim. Lajvet byggde på skräckstämning och rädsla för det okända.

"Ett dån hördes då hästen och timmerstockarna som kanat ner för berget slog i en klippa en bra bit nedanför. Hålahultaren lufsade dit och fann hästen vid liv, men med otäcka köttsår. Snön var färgad röd av blod. Två av benen var såpass illa brutna att benpiporna stack ut genom skinnet. Dess halva ansikte var krossat och ögat hade mosats i sin håla. Hålahultaren höjde åter sin yxa för att göra slut på djurets liv. Just då nådde de andra männen bergets topp och Berger såg vad som höll på att ske. 'Neej!!!' skrek han med brusten röst. Hålahultaren vände på huvudet och såg Bergers förkrossade blick, och lät sedan hugget falla..."

Björn såg upp från boken och mötte de andra scouternas uppjagade blickar. Han svalde ansträngt och man kunde ana att hans ansikte var blekt i det fladdrande ljuset från elden. En gren vajade i vinden och slog mot fönsterrutan. Alla satt tysta. "Jag tror min farfars farfar hette Berger och var kolare..." Hans tunga klibbade i gommen.

"Jaja, skit i honom, läs vidare!".

Om någon vänt sig om för att skåda ut genom fönstret som vätte ner mot sjön, där den låg svart och lugn nedanför stugan, skulle man ha kunnat skönja ett blekt mansansikte som med tom blick iaktog dem...