About Alexandria
Give a hand: To-do
Submit corrections

Search for a game
Tags
Alexandria in numbers

Calendar
Blog feeds
Awards
The Jost Game

Contact us
Privacy policy
Login:
Language icon Choose language:

dadeennbsv

Brusa högre, lilla å

RPG system: Kult
Participants: 1 GM, 5 players

By

✏️Andreas Marklund
OrganizerAndreas Marklund

Download

PDF Scenario [Swedish] (0.4 MB)
PDF Utskick till spelarna [Swedish] (0.1 MB)
PDF Utskick till spelledarna [Swedish] (0.1 MB)

Description

"När jag var liten kunde jag trolla. Det var innan de lärde mig att jag inte kunde."
- Jonas Gardell

"Människa, kom ihåg att du är dödlig!" Från någonstans långt, långt borta hörde jag adjunkt Sparres nasala stämma och i ögonvrån anade jag hans grå och böjda gestalt röra sig ryckligt framme vid katedern. I mina tankar befann jag mig tioturen ljusår från Sparres trista lektion, tiotusen ljusår från alla sadister och hela djävla internatskolan. Om en vecka var det jullov! Lyckades jag bara hålla mig vid liv en vecka till skulle jag få resa hem till mina föräldrar. Gode Gud, bara en vecka till! Snälla låt mig leva! En ensam tår sökte sig sakta ner längs min kalla kind. Jag var så rädd, så jävla rädd. Utanför fönstret yrade snöflingorna mållöst i den tjutande blåsten. För ett ögonblick slogs jag av hur vackert allting var där ute: en gnistrande skrud av snö hade lagt sig över den muromgärdade gården: en slöja i vitt som endast bröts av det mörka ispansar som skyddade vinterns skönhet från Karpdammens smutsiga vatten. Det var där Peter hade sett Mörkrets Riddare första gången, en kall novemberkväll när salige Johan och några andra av rektorns stjärtgossar skulle döpa honom i dammen. Jag visste att Mörkrets Riddare fanns någonstans där ute; att han just nu iaktog oss med sina allseende falkögon, där vi satt fängslade i adjunkt Sparres kala lektionssal. Om jag bara kunde trolla, om jag hade förmågan att befalla över honom, skulle jag önska honom hit. Hans vassa bödelsyxa skulle svepa genom luften och...

Ett gällt skrik ryckte mig ur mina drömmar. Det var mesen Kristian som bölade. Han hade ställt sig upp mitt i klassrummet och stirrade med uppspärrade ögon rakt fram mot svarta tablan. Det var då jag märkte att adjunkt Sparre var borta. Han stod inte framme vid katedern och han befann sig inte på någon av sina sedvanliga promenader mellan bänkraderna. "Fy satan i helvete", skrek någon på första bänkraden och det var då jag upptäckte det: en pöl av blod växte sig allt större under katedern och började välla fram över golvet...

Played at

Norra MittCon (1993)
SnöKon (1995)


Send corrections for this page