I´m singing in the rain
RPG system: Systemløst i Terry Pratchetts Discworld
Participants: 1 GM, 5 players
Organized by
Frispel
By
✏️ | Martin Stackelberg |
Martin Stackelberg |
Download
Scenario [Swedish] | (0.5 MB) |
Description
...och det fortsatte regna. lnte för att särskilt många i staden brydde sig. I Ankh-Morpork är folk nämligen mycket vanare att oroa sig för dolkar än att oroa sig för vatten. Ja, inte bara oroa sig, de var helt enkelt vanare vid dolkar än vatten vilket kanske säger något om den allmänna hygienen. I alla fall var det inte många utom patriarken som var oroade över att det regnade. Han oroade sig for att om regnet skulle fortsätta och floden stiga så att den till sist skulle svämma över och eventuellt dränka råttorna i staden hade inte han något hål i budgeten för att köpa in någon annan proviant inför eventuella belägringar, Men något mer än så oroade sig inte folk för regnet, i alla fall inte till en början.
Att folk inte brydde sig tyckte Ödet var ganska lustigt. Dock var hans motståndare Io mindre förtjust. Dom satt där runt spelplanen i ett av de kanske jämnaste partin av "Hjälp, vi dör" som någonsin spelats. Att det var jämt berodde mest på att Ödet hade passat de första femton dragen och att folket i Ankh-Morpork inte brydde sig om Ios ansträngningar. Ödet log för sig självt över sitt nästa drag och Io slängde i frustration lite fler blixtar över staden. Regnet tilltog...
Åskan som gick över staden lyckades till och med, till publikens lycka, överrösta musiken från bandet som spelade på den trinda tunnan. De dansade gästerna klampade glatt vidare runt i den blöta gyttjan utan att bry sig särskilt mycket om att de inte kunde höra den mediokra melodi som bandet plågade fram ur sina instrument. De fem medlemmarna i KÅESEMBE var dock mindre förtjusta över att de inte kunde höra varandra hela tiden. Till slut tog även det roliga slut och gästerna lämnade lokalen for att ta steget ut i den vertikala vattensamling som flöt ner från skyarna.
Det är där vi kommer in mina kära vänner. När det har regnat i nästan tre veckor och bandet står och plockar ihop sina pinaler efter ytterligare en halvhjärtad spelning. Dom kivas lite över något av de många missade ackorden i sin nyss framförda repertoar när dörren slås upp och det i dörröppningen syns siluetten av en man som lyses upp av en...
Played at
SillyCon XI (2002) |
Send corrections for this page