Domedagens Nycklar: Rosornas hemlighet
RPG system: Vampire: The Masquerade
Participants: 1 GM, 4 players
By
Henrik Cederberg | |
Johan Köhler |
Description
- Du har nycklarna?
- Jadå, här är de. AIla fyra. Och det verkar vara lugnt här utanför.
De två pojkarnas ögon möttes. Lite rädda var de allt men ännu mer ivriga och nyfikna. Hjärtan slog allt snabbare. Ljuset från den lilla lyktan fladdrade och skuggorna dansade i den mörka, fuktigt dammiga kammaren.
- Är du säker på att det är den här kistan då? Och tänk om nån får reda på det. Han sa ju faktiskt...
- Äh! Folk säger så mycket. Ingen ska komma och tala om för mig vad jag ska göra. Så det så. Och är de på dig så ska jag beskydda dig. Lita på det.
- Jo. Men vi är i England nu. Här får ju du också lyda. Och jag tror inte den där mannen hade brytt sig ens om du varit en York. Han verkade inte sån.
- Jaja, strunt i det. Nu låser vi upp! Kom igen, samtidigt...
Kistans gångiärn gnisslade som om de inte smorts på årtusenden. Med lyktans flackande sken till hjälp tittade de båda med stora ögon ner i den. ...
Amritas ögon klarnade. Frågorna östes genast över henne:
- Hann du se vad som fanns där? Berättal Vad såg du? Var det nåt fantastiskt?
- Vad hände? Tappade du kontakten? Typiskt... Nåja, sånt som händer.
- Lugna ner dig först och samla tankarna, så kan vi analysera det här tillsammans sen. Vid behov får vi väI försöka igen. Eller hur?
Du fick inte en glimt av domedagsvapnet förresten?
- Nej tyvärr. Så snart kistan började öppnas blev det som en mur framftir ögonen. Något skyddade från insyn. Det är knappast värt
att försöka igen är jag rädd.
Deras besvikelse föll tungt över rummet, och med en stilla, eftertänksam min memorerade hon exakt vad hon sett ligga där på kistans botten. Kunde det verkligen stämma?
I år besöker vi vårt London på både 1400- och 1800-talet för en dubbelhistoria fylld au spänning hjältedåd, svekfull ondska och stora
hemligheter. Hoppas ni vill se efter om vi håller vad vi försöker lova, och att ni ska tycka om det ni får uppleva. Välkomna!
Played at
UppCon '97 (1997) |
Send corrections for this page