Alexandria

Give a hand: To-do
Submit corrections

Search for a game
Tags
Alexandria in numbers

Calendar
Blog feeds
Awards
The Jost Game

Contact us
Privacy policy
Login:
Choose language:

dadeennbsv

I Dödens Rike

RPG system: Krutrök & Sägner

By

✏️Linus Råde

Description

Umeå, mars 1809

Gamle Lode svor där han kämpade fram genom snön. Brännvinet var slut och kylan började krypa innanför västen nu. Han var ingen ungdom längre och knäna protesterade mellan varje steg i den djupa snön. Bakom honom kunde han höra hur Mörner, den jämrans subalternen gnällde om sin olycka. Ingen som ledde med gott exempel där inte. Lode höjde lyktan igen och spanade ut i snöyran, ingen gård i sikte än, han hade ingen aning om hur stor Röbäcksslätten var, men de borde vara framme snart.

Ett fasligt hostande och kraxande fick Mörner att skrika till av överraskning och Lode vände sig om för att spänna blicken i den gamle kantorn. Regementsläkare var visst hans nya titel, men Lode hade sett hur ögonen vridit sig i skallen på honom när han skulle till att såga och hur blek i fejan han blev vid blotta åsynen av blod. Det var då själva tusan till att inte kunna få tag i utbildat folk ens till sjukhusen i det här landet.

När han vände sig om igen såg han hur den unga drängen verkade peka ut något i fjärran. Pojkspolingen log som hastigast mot Lode innan han började pulsa mot gården de varit nära att missa i snöstormen. Lod hann dock märka hur han sneglade på hans sabel innan han vände sig om. Civilister, synd att de behövdes för att visa vägen, bråkmakare och tjuvpack hela bunten enligt Lod.

Det var säkert vad som hänt med de här liken som avsyningsmannen sade inte hade begravts. Bondpacket hade väl låtit dem ligga och frysa över medan de hällde i sig brännvin i stugvärmen. Inte för att Lode kunde hålla det mot dem, vem tusan skulle vilja gräva gravar i den här frusna jorden? En kristlig begravning borde man dock ge de arma satarna som tynat bort i helveteshålet till sjukhus. Vilket Lode minsann skulle se till, om han så var tvungen att klå upp varenda bonnstrykare i trakten och gräva gravarna själv. Någon sorts ordning fick det lov att vara i världen.

Den enda som Lode hade något över för var Severin. Trugandes på troget bakom Lode var det nästan som att Stål var med honom igen,men bara nästan. Lode tittade ned på medaljen han alltid bar med sig och sände en tanke till sin stupade vän innan han började kämpa sig fram genom snön igen.

Played at

SnöKon (2009)


Send corrections for this page