Höstskymningen har anlänt till Vättaträsket, tillsammans med den kyliga kvällsluft som lockar dimman att komma krypande mellan kobbar och skär. Den praktfulla hjulångaren Fru Paljett glider sakta fram över träskets svarta vatten; klyver varsamt dyn framför sig och sänder små glittrande irrbloss över ytan, där den reflekterar skutans lanternor. Skovelhjulen arbetar sövande rytmiskt och ur rökgångarna stiger blandningen av ånga och sot, i jämn takt mot en rodnande aftonhimmel. För passagerarna väntar några händelserika dygn. Det svarta vattnet speglar en skuta som hyser många mörka hemligheter och som förborgar intriger lika snåriga som träskets slingrande rotsystem. Än så länge är hemligheterna säkra och intrigerna i träda; lugnt vilande bakom spända gester och nervösa skratt. Men ju närmare midnatt passagerarna färdas, och ju svartare vattnet omkring dem blir, desto större är också risken att ytans spegling hastigt skiftar form till att visa något annat: ett drama där liv står på spel och där hemligheter avslöjas, en efter annan. Vad som än sker står en sak klar - historien är bara en av många som speglats av Vättaträskets midnattsvatten.

Tre vänner beger sig denna gång på en ångbåtsfärd i Vättaträsket tillsammans med Strapatssällskapet. Bakom fasaden av bländande leenden och vänskapliga gliringar döljer sig en verklighet som är forrädisk, rovgirig och fruktansvärt hänsynslös.