Alexandria

About Alexandria
Submit corrections
Contact us

Search for a game
Tags
Alexandria in numbers

Calendar
The Jost Game
Blog feeds

Awards

In English
Login:
Choose language:

daennbsv

Spelet

RPG system: Fri form (KULT-inspirerad sci-fi)

By

✏️Daniel Widén

Description

Regnet piskar hans fårade ansikte och månen kastar sitt ljus över honom där han sitter på hustaket mitt emot katedralen. Ljuset stör honom. Det gör honom synlig. En gång i tiden hade han uppskattat det. Då hade han behövt det. Men inte nu. Nu för tiden föredrar han mörkret. Han vänder sin blick mot katedralens portar. ”Han borde komma snart” mumlar han tyst för sig själv. Sakta tar han av sig sin nitklädda skinnjacka. ”En riktig man är inte rädd för lite vatten” tänker han när regnet rinner längs hans flitigt tatuerade armar. Torshammaren som han bär runt halsen glänser oroväckande i månskenet, så han stoppar den innanför tröjan och vänder sig mot väskan som ligger bredvid honom. Motvilligt öppnar han den och sneglar på dess innehåll. Han skakar sakta på huvudet medan han börjar montera ihop vapnet. När man är upplärd med pil och båge kan det vara svårt att lita på handsmidda vapen med kaliber över 25 mm. Men svartsmeden sa att den skulle vara säker. Precis vad han sa innan uppdraget i Tjernobyl, och då hade den dåren stoppat in Infernohylsor i en UZI.

Kyrkdörren slås upp och en äldre man i lång svart rock och vit krage stegar med bestämda kliv ut i nattkylan. Strax bakom honom går en kort, kraftig man klädd i jeans och täckjacka. Troligen någon slags livvakt. Troligen förstärkt. Kanske necroplasmarustning, kanske värre. Oavsett vilket kommer det inte att hjälpa idag. Han kastar ett öga på kulan innan han stoppar den i loppet och höjer geväret till axeln. Dess ingraverade runor tycktes nästan glöda och att det stod ”Odens vrede” på den bådar inte gott. Han känner sig lättad över att han är på rätt sida pipan. Men han har aldrig riktigt förstått sig på det här med alla tekniska ting. Man får gärna kalla honom gammalmodig men det var så mycket enklare förr. När man kunde ta en påk, slå prästskrället i huvudet och hänga upp honom åt kråkorna. Det var tider det, men det hela tog väl slut när Harald Blåtand blev kristnad. Han minns det som igår, men det har väl blivit några år nu.

Played at

MittKon 2002AD (2002)

Trivia



Send corrections for this page