About Alexandria
Give a hand: To-do
Submit corrections

Search for a game
Tags
Alexandria in numbers

Calendar
Blog feeds
Awards
The Jost Game

Contact us
Privacy policy
Login:
Language icon Choose language:

dadeennbsv

Julefrid

Front page for Julefrid

RPG system: Bortom: Lögnens slöja

By

✏️Robert Jonsson

Download

PDF Scenario [Swedish] (2.6 MB)

Description

Det sjöd av vrede inom Steve Cisco. Han slängde igen dörren till det urstädade skåpet så att det ekade genom det tomma personalrummet. Hur vågade de sparka honom efter allt han gjort för företaget? Han hade inte bara lett utvinningen av de monoatomiska mineralerna, han hade faktiskt förädlat processen också! Så vad betydde det om han hade tagit lite av det eteriska guld han skapat? Alpha et Omega Industries hade slängt sig med ord om att han var illojal som inte följde protokollet för testpersoner. Satans banaliteter!

Det eteriska guldet var en av århundradets viktigaste vetenskapliga upptäckter. Effekterna skulle vara exceptionella enligt hans kalkyler – det skulle öka hjärnkapaciteten avsevärt. Det fanns stor kapacitet i den mänskliga hjärnan som inte utnyttjades. Genom det eteriska guldet skulle detta förändras – i alla fall om det gick att inta på ett säkert sätt. Det var där som Steve kom in. Han hade funnit en förädlingsmetod av den monoatomiska mineralen som gjorde att den kunde inhaleras.

Steve hade varit säker på det eteriska guldets verkan och ville inte att någon annan skulle riskera att bli smartare än honom. Det var just denna fruktan som fått honom att ta den
första dosen själv. Dock hade det hela slutat i besvikelse – Steve kände ingen skillnad. Vad som var värre, Alpha et Omega Industries hade fått reda på vad han gjort och sparkat honom på fläcken.

Företaget försökte skylla sina misslyckanden på honom och sparkade inte bara ut honom från jobbet, utan även från Woodtorch, när han slitit så för att förädla det eteriska guldet. Han slog näven i skåpet.
”Det är orättvist!”
”Du behöver inte dem.” Steve ryckte till och vände sig om. Han spanade ut över det ödsliga personalrummet. Ingen annan syntes till, de befann sig troligen i sina laboratorier som de
duktiga labbråttor de var. Steve ryckte på axlarna och vände tillbaka sin arga och besvikna blick mot skåpet och stirrade
oseende på den blanka dörren. Han måste ha inbillat sig.
”Du är bättre än dem.” Rösten hördes igen, men fortfarande syntes ingen i rummet då han snabbt vände sig om.
”Hallå?”
”Jag hör dig Stevie. Får jag kalla dig Stevie?”
”Jag håller på att bli galen...” Steve muttrade tyst för sig själv.
”Nej, du är inte galen. Du är... bättre.”
”Vem är du?”
”Jag är du.”
”Jag håller inte på att bli galen. Jag är galen.”
”Kommer du inte ihåg vad du gjorde? Det eteriska guldet som skulle väcka din hjärnkapacitet?”
”Det fungerade inte.”
”Är du säker på det?”
”Jaa...” Rösten blev osäker och tvekande.
”Du pratar med dig själv för att det fungerade. Du väckte mig till liv, en del av din slumrande hjärna.”
”Det fungerade?” Nu lät Steve aningen hoppfull.
”Mmm... Nu har jag en plan för vad vi ska göra.”
”Hämnas?”
”Något bättre.”
”Vad?” Nu började Steve låta upphetsad och glad. Kanske fanns det ändå ett ljus i mörkret, ett hopp om framtiden även nu.
”Vi måste lämna Woodtorch först. Bida vår tid. Senare...”
”När?”
”Nästa jul. Jag lovar dig krafter då, krafter du aldrig vågat drömma om...”
Steve log. Nästa jul. Han kunde knappt vänta på sin julklapp...



Send corrections for this page