Den Centralafrikanske Republik - 1994.

Den gamle Baku-stamme er blevet sparket ud af skoven og ind i byen, til fordel for et gorillareservat!
Aberne har det fint i sikkerhed for krybskytterne, mens Baku-stammen er ved at gå til i øl, kath og hash...

En katolsk hjælpeorganisation har sendt en gruppe missionærer til stedet, for at hjælpe dem på ret køl. Der er på en gang både noget mystisk, men også menneskeligt velkendt ved Baku-stammen.

Urskov i brændeovnen. Malaria i blodet. Katolicisme i luften. Moskitoer i nakken. Guldøl i maven. Mareridt i natten.

Meld dig til dit livs gys...

"Jack!"
Inget svar. Ficklampans ljuskägla svepte över raden av tomma tvättsäckar och reflekterades mot blank metall. Torkmaskinen dundrade. Luften var tjock av ånga och ett tunt lager vatten täckte golvet. Jag kisade genom det fuktiga mörkret. En dimmig gestalt klev fram, skitig och orakad med sönderrivna kläder och en ficklampa i handen. Det var jag själv, min spegelbild. Jag stod framför en glasvägg som delade tvätteriet i två rum. På andra sidan glasrutan skymtade travar av fyllda säckar. En dörr ledde in till det andra rummet. Spegelbilden bleknade när jag vinklade upp lampan.
"Jack!"
Jack stirrade ut mot mig från andra sidan glaset. Ögonen var rödsprängda, pupillerna svällande svarta. En strimma blod korsade kinden. Han höll en machete i handen. Han höjde den och högg till mot glaset. Jag ryggade instinktivt undan, men kniven förmådde inte krossa pansarglaset. Några gnistor slog ut när eggen slant mot ytan.
"Vänta." Jag sprang bort till dörren och ryckte i handtaget. Låst.
Jack släppte mig inte med blicken. Han vände huggkniven mot sig själv och balanserade skaftet mot glasskivan. Spetsen vilade mot mellangärdet, en sekund, innan han kastade sig fram så att eggen skar in i köttet, genomborrade buken under revbenen och spetsade honom.
"Nej!" Jag slog mot dörren, men den gav inte vika.
Jack tittade ner på kniven, på blodet som vällde fram och stänkte upp över glasväggen. Han grep tag om bladet med ena handen och föll framåt, in i väggen, hasade nedför glaset och sjönk ihop på golvet. En oregelbunden blodfläck dröjde kvar på glaset, ett grinande ansikte, något jag kände igen, sedan fragmenterades blodet i tusen droppar. Jack ryckte till, vek sig om kniven och blev liggande.