Släktfejden

By

Description

Natt. En stretande mopeds ansträngda knatter är allt som bryter gammelskogens ruvande tystnad. Den slingrande skogsstigen tecknar sig motvilligt i framlysets matta ljuskon, som hade tilltron till Wolframtrådar och elektricitet kanske inte sin plats eller verkan här i Västerbottens inland. En plats där vittra och andra naturväsen fortfarande regerar i sina vidsträckta domäner och sänder sin gruvliga hämnd till de som vågar trotsa deras oheliga och aldrig för människan ämnade revir. Där gnomer dväljs under stenarna och järven jagar genom natten. Ett evigt skymningsland, rent av ett helvete på jorden.
Men trots allt detta är det någon som driven av 0.5 tämjda hästkrafter forcerar den ihjälfrusna undervegetationen med ett gnyende bylte som slängts över den rostiga tanken. Efter en obestämbar tid av Parkinsonsinspirerande vibrationer stryps slutligen Husqvarnans vaggande sång och det sprattlande byltet lämpas på en lavbevuxen stubbe.
Något motvilligt, men samtidigt bestämt, gräver föraren fram en vedyxa för att kunna fullborda det värv som föreskrivits honom att göra. Trots att han hellre sett att det var någon annan än hans egen son har han lärt att det inte är lönt att knota. Ty som det är sagt står det skrivet, och som det står skrivet skall det ske, vad än det än nu månde vara. Först mumlar han något osammanhängande om världens förpliktelser för den vettskrämde pojken men svär för sig själv på finska när det hela känns allt för krystat, lyfter utan vidare omsvep yxan och låter den falla.
Det sägs ju att alla sår läker. Men det kommer dröja en stund innan Hans-Göran åter kan le och fröjdas framför Oldsberg och hela det markbundna TV-nätets nöjesutbud, eller helhjärtat kunna engagera sig i söndagsbingon. Buren hemåt av den choke-mutade mopeden är det inte utan att mången tanke kretsar i hans sinne.
Livet, en oviss tid av idogt arbete, slit och plåga statt i ständig kamp mot kaffe, risbastu, familj och vänner. Två diametrala krafter som kämpar i evig envig. Ont och gott...
Hoppas ingen kommer att repa den nya skotern...

"När S:t Mårtens dag kommer på en Fredag,
Det samma år skall fordret litet förslå,
Därföre man de fetaste kreaturen slakta må,
Och därav både sjuda och steka,
Därmed kan man sedan leka.
Som kattor pläga med musen spela,
Därom vill jag nu mitt tal stilla."

BONDEPRAKTIKAN; JÄRVKJUKKSVERSERNA 2:14

Played at