Befäl i krig

• Krig

RPG system: LARP
Genre: Fantasy

Organized by

Wyrd

Description

Lajvet var ett strategilajv om kriget utan spelade strider. Spelet handlade om krigsherrarna, deras planer, handlingar, framgångar och motgångar. Det kom även att handla om de personliga intrigerna mellan hög som låg, då lägret innehöll många olika personer och därigenom många olika viljor.

Arrangörerna satt i ett särskilt arrangörstält och det var via det tältet som lajvet fortskred, via budbärare.

Lajvredogörelse:
Den gammaltroende arméns befälhavare med en hoper olika personer som hade intressen i de pågående striderna av ett eller annat slag kom till platsen på fredag kväll och under natten anlände trupperna till sina beordrade positioner i andra läger än befälens. Då Ranulf Ekensköld försvunnit i vad man misstänkte var ett attentat hade Magnus Tistel det högsta befälet. Övriga tre befälhavare över den reguljära gammaltroende armén var Erik Månskära, Markus Leijonhufvud och Galar Lotass. Riddar Horrach hade en egen mindre trupp kalmarier som anslutit sig och Roland Tuvstarr, som kom med ett eget följe, hade också en egen trupp med på slagfältet. Prins Tyrgils var med ut i fält, då det trots allt var i hans namn striderna utkämpades. Med för att vara sällskap (och försöka medla när konflikterna blev för stora) var prinsessan Lohrinda, som kommer bättre överens med Tyrgils än vad de flesta andra gör när nu hans dryckesbröder saknades. Några adelspersoner följde också med i det kungliga följet, däribland Erik Tistel, Frida Hammarsköld och den ofrälse Lotass´ adliga hustru Luna. Ingebjörn Ulvtand var med, ombedd för sin erkända klokskap, och hans son Sigurd var där som väpnare åt Tuvstarrs riddare Grim. Lage Bjälke, som släpps fri från fängelset, var också han med. Mindre namnkunniga men absolut inte mindre värdefulla var ett antal soldater, skrivare och trossen som gav fältmat en ny innebörd. (Soldater från milisen som besökte lägret påstod att de vanliga soldaterna minsann inte hade tre sorters örtsmör att välja på till brödet och inte fick de pannkaka där heller, hur mycket vatten de än bar. För att inte tala om kola…)

Stort ståhej utbröt där det visade sig att Roland Tuvstarr genom sin svåger Metellus skickat efter gerolska legosoldater, där en del lyckats komma in i landet tillsammans med en av Tuvstarrs män medan en stor trupp stod vid gränsen och ville ha både lön och bli insläppta. På slagfälten i Arokshärad hände dock inte så mycket under lördagen, utan befälen var försiktiga då de inte visste något om fiendens trupper.

Stor vrede och förtvivlan utbröt då färdesprästinnan Rakel kom till lägret med ett blodigt demasmycke och nyheten att Demalunden i Arokshärad bränts och dess prästinna skändats och lämnats att dö. Rakel krävde blodig hämnd av Roland Tuvstarr och prinsessan Lohrinda, som tydligen hade någon form av skuld till prästinnan.

Under dagen och kvällen kom fler personer till lägret, somliga mer kända och andra mindre – och någon totalt okänd… En av de mer kända var Alva Vildros. Sent på kvällen utbröt nytt ståhej då det visade sig att riksriddarna fått en falsk order, som tydligen lämnat lägret genom en främmande kvinna och någon annan kvinna i lägret.

På söndagen började trupperna samla sig och ha viss kunskap om varandra och det syntes nu att det skulle stå stora slag på två håll: vid Oxögat tämligen nära befälslägret och vid Tistelhem, längre österut. Ordergivningen var intensiv och befäl skickades för att själva leda trupperna vid Oxögat. Galar Lotass blev en av de stora hjältarna genom att vinna en seger vid just Oxögat, där trupperna samlat sig efter att ha lidit stora förluster under förmiddagen. Även vid Tistelhem vanns en seger.

En ögonvittnesrapport från en mindre storslagen strid kom genom några bonddrängar, som mött större motstånd än de räknat med när de under natten tänkte passa på att anfalla en Ba-Ramitrogen granngård. Det visade sig att gården var väl befäst och många av drängarna dog eller skadades svårt.

På eftermiddagen anlände Ranulf Ekensköld med ett bandage om huvudet och med översteprästinnan Eldria och Miranda Liljesvärd i sällskap. Ranulf hade överfallits och hållits undan av okända fiender och kom först när de stora striderna var över. Han förmådde Tyrgils att utnämna Magnus Tistel till ny riksmarsk. Både eventuella regenter och rikets religion hade diskuterats under dagarna i fält, men allt hamnade i ett helt nytt läge när Jorid Bjälke anlände med chockerade bud från Madel: kungen var död. Mördad. Det gjorde kronprins Tyrgils till regent.

Segerfesten kom minst sagt av sig. Följande dag konstaterades att fienden retirerade norrut och man beordrade trupper att förfölja dem, men många var nu tvungna att bege sig till Madel. Mitt under detta blossade en gammal konflikt upp i det öppna, då Magnus Tistel förvägrade familjen Tuvstarr eller någon av deras hushåll eller soldater att komma innanför Tistelhems portar, trots att deras soldater hjälpt till att försvara fästet mot de Ba-Ramitrogna trupperna. Tyrgils försökte medla i konflikten och någon form av överenskommelse gjordes, men familjen Tistel gav inte Roland några vänliga blickar. Det hade tydligen att göra med något gammalt mordförsök som enligt Roland var misstag och överspelat.

Sällskapet spreds för att alla skulle kunna ta tag i sina angelägenheter för att rädda så mycket ordning som möjligt i riket när man vunnit en seger över sina religiösa motståndare och nu skulle försöka skapa politisk ordning när den unge kungen mördats.

Runs

Links

• Scenario, Lajvhistoria.se