Alexandria

Om Alexandria
Indsend rettelser
Kontakt os

Søg efter spil
Tags
Alexandria i tal

Kalender
Jost-spillet
Blog-feeds

Priser

In English
Log ind:
Vælg sprog:

daennbsv

Requiem aeternam

System: Fri form

Af

✏️Magnus Alm
✏️Fredrik Engström
✏️Jonas Frizell

Foromtale

Hela tåget är fullt av timmermän. Grovhuggna karlslokar med sammanbitna ansikten, låga pannor och svartmuskiga ögonbryn. Vi sitter bland arbetarna, det finns ingen första klass. En enskild kupé är allt som skiljer oss från burdusa ord, hesa skratt och stanken av snus och brännvin. Utanför fönstret blir landskapet allt mer avskalat och kargt. Männen som trängs i de andra kupéerna är som skapta för klimatet här uppe. Stabila som stenstoder, huggna ur det norrländska urberget.
Vi har inte talat något mer om det som hände i förrgår kväll, och stämningen är lite tryckt. Magnus är uppenbarligen nervös och jag vet inte varför, men han sitter hela tiden med ansiktet tryckt mot rutan. Det ser ut som om han letar efter något med blicken. Hans Christian sitter och sover bredvid honom, till synes helt lugn. Den mannen är något av ett mysterium för mig, hans blick är kall som den djupaste av brunnar, ändå är han passionerat upptagen av sitt arbete. Mitt emot Hans Christian, bredvid mig, antecknar unge herr Sparre något på ett papper. Tillfälligtvis ser han upp mot oss andra och ler ansträngt. Han verkar orolig, sitter knappt still. Ändå har han alltid varit en fridfull ung man i mina ögon. Men det är klart, första expeditionen har ibland den effekten. Han är väl ivrig att få sätta igång arbetet.

Ibland stämmer någon av timmermännen upp i en sång och skrålar så det hörs i hela vagnen. Men förutom de underliga och spontana supvisorna är det bara dånet från loket som hörs. Dånet som ekar mot fjällbranterna, dånet som tränger in i vildmarken, den outforskade, precis som vetenskapen själv.

Vi färdas längs med en ryggrad av stål i det Sverige som få känner, och snart är vi framme.

Utdrag ur Ingrid Johnssons dagbok, 14 mars, 1928


Requiem aeternam är ett skräckscenario som utspelar sig under det svenska tjugotalets slut. Karaktärerna är alla forskare vid det rasbiologiska institutet i Uppsala. Institutet grundades 1922 och tillkom på statsmaktens eget initiativ. Institutet var det första av sitt slag i världen.
Institutet hade till arbetsuppgift att rasbiologiskt genomforska Sverige genom att studera olika släkters och andra befolkningsgruppers livsbetingelser och utvecklingsmöjligheter. Man ville klarlägga såväl det biologiska arvets som miljöns betydelse för individer, släkter och folk, samt utreda sjukdomars och normala mänskliga egenskapers ärftlighetsförhållanden. Detta gjorde man för att kunna utveckla en exakt rashygien och rationell befolkningspolitik.

Genom resor i olika delar av landet insamlades undan för undan ett rikt material, som sedan vetenskapligt bearbetas med hjälp av medicinska, biologiska, statistiska, antropologiska och genealogiska arbetsmetoder.

Requiem aeternam tar dig med på en av dessa resor. In i Norrlands djupa och hemlighetsfulla fjällvärld. In i en mörk period av Sveriges historia.

Spillet på

Borås Spelkonvent 21: Novos Ordo Seclorum (2003)


Indsend rettelser for denne side