Ingen går fri

System: Drakar och Demoner
Deltagare: 1 SL, 4 spelare

Av

Beskrivning

"Kyfig?", dånade rösten mellan klipporna.

Lägerelden kastade sitt flackande sken över den samlade skaran män. Hos en av dem kunde en sekunds tvekan skönjas. Fyra ögon möttes.

"Ja, kapten". kom svaret. Kyfig ställde sig upp.
Kaptenen måttade ett fruktansvärt knytnävsslag med sin stålskodda handske och Kyfig föll till marken. Hårt. En spark i magen,
"Förbannade bondtölp, vad gav jag för order?"
Kyfig svarade inte, han hade för ont. Ännu en spark träffade honom, denna gång på axeln.
"Jag skulle stanna på vakten".
Två tunga knän landade på hans bröstkorg. Av vad Erbalt Kyfig kunde erfara hade ett av dem knäckt ett revben - om inte det var sparken som hade orsakat det. De handskförsedda grep tag i hans krage.
"Jag har fått order från herr Zebrin att visa dig vad en överordnads order innebär".
Stålhandsken träffade återigen i Erbalts ansikte. Det var ett tungt slag. Allt blev mörkt.

När Erbalt Kyfig kom till sans igen men var det morgon. Smärtan gick att stå ut med, men skammen och blickarna från kamraterna brände som eld.

Han hade svikit deras, och inte bara deras, utan hela landet Zorakins förtroende. De var på uppdrag, på heligt uppdrag från kunden. Erbalt var inte bitter på kaptenen. - Kaptenen hade trots allt bara gjort sin plikt! Det var Erbalt som hade svikit, och om det inte varit för hotet från de förbannade linskians så skulle han aldrig straffats så hårt. Förbannade Lindskiarns, han skulle nog visa dem vilka det var som bestämde, de som förpestade Zorakin med sin tillvaro. Han hade allt hört om deras våldtäkter av kamraterna. Hemmet. Tänk om de nådde hemmet, till hans Lovita! Ångesten fick Erbalts mage att vrida sig. Men de skall få, Erbalt ska allt visa dem! Ingen skall gå fri!

Spelat på