Alexandria

Hjälp oss: Att-göra
Skicka in rättelser

Sök efter spel
Etiketter
Alexandria i siffror

Kalender
Bloggflöden
Priser
Jost-spelet

Kontakta oss
Integritetspolicy
Logga in:
Välj språk:

dadeennbsv

Parasítus Paradísi

System: Topform, bättre än Friform
Deltagare: 1 SL, 4 spelare

Av

✏️Ola Janson
✏️Patrik Lundquist
ArrangörOla Janson
ArrangörPatrik Lundquist

Ladda ned

PDF Scenario [svenska] (2,4 MB)

Beskrivning

Denna dag var tveklöst den värsta i Sergeis liv. Han hade suttit uppe halva natten för att översätta den lettiska självmordssektens manifest. Okej - det var inte tillåtet ta med sig jobb hem men ledningen hade gett honom dispens mot att han inte tog ut övertid. Han blev klar exakt 02:23, sparade dokumentet och var precis på väg att ladda upp texten på firmans server när en tunn strimma rök sipprade upp ur från modemet. Trots att han kastade sig på sladden och ryckte ur den hade modemet med ett ljudligt <POP> börjat brinna och plasthöljet smält som vax ner i elektroniken. Modfälld brände han en cd trots att han visste att det var strängt förbjudet att forsla information ensam genom staden. Efter ett par oroliga timmars sömn satte han sig i bilen till på väg till jobbet.
Han hade ingen aning om hur men plötsligt lossnade ratten från styrstången. Trots att han tvärbromsade hade den nybyggda avgiftningsklinikens huvudingång totaldemolerats.
Med ett blödande knä och smutsiga kläder dök han upp på jobbet två timmar försenad. Han försökte förklara vad som hänt för sina överordnade. Han var inte säker på att de trodde honom - de hade i alla fall småskrattat lite. Leendena försvann omedelbart när datorns lilla högtalare spelade "Best of Barry Manilow" istället för att visa översättningen.

Då slog det honom…

Pizzabudet hade bara haft en arm.. Alkisen som sovit bredvid soptunnan nära hans hus var samma person som hjälpt honom ta sig ur bilen vid kraschen…Och varför i all världen höll ambulansförarna varandra i handen när de hjälpte de skadade?
Utredningen var försenad minst en dag och Sergei Narotowicz hade förlorat sitt jobb.

På samhällsorganismens rygg, precis där armarna inte når, sitter en parasit. Den lever förvisso på organismen, vilket organismen inte tycker om, men den äventyrar inte organismens existens. Parasiten ser på verkligheten ur ett unikt perspektiv. Parasitens klarsyn är överlägsen och smaken från dess lallande dåre till värd är allt annat än angenäm.

I denna actiontragedi är hjältarna ensamma i världen om att ha extraordinära förmågor och, tro mig, de skulle avstå från sina förmågor vilken sekund som helst om de fick välja. Som parasiterande outsiders klarar de upp mysterier, statskupper, massmord och trasiga coca-cola maskiner åt en stundom otacksam vär(l)d.

Spelat på

SydCon 9 (2000)


Skicka in rättelser om den här sidan