Om Alexandria
Hjälp oss: Att-göra
Skicka in rättelser

Sök efter spel
Etiketter
Alexandria i siffror

Platser
Kalender
Bloggflöden
Priser
Jost-spelet

Kontakta oss
Integritetspolicy
Logga in:
Language icon Välj språk:

dadeennbsv

Tid att passa

System: AD&D
Deltagare: 1 SL, 5 spelare

Av

ArrangörStefan Burström
ArrangörJoakim Rastberg
🎨Åke Rosenius

Beskrivning

Bertram vaknade upp ur en sömn med ett ryck och satte sig upp i sin säng skrikande. Minnesbilden av hur en avskyvärd demon högg av hans högra arm var fastetsad på hans näthinna. Gamle Hans i rummet bredvid hade hört skriket och skyndade sig in i Bertrams rum och frågade vad som hänt.
- "Jag hade en mardröm", sade han darrande, "Jag drömde att min lillasyster Virgina blev bortförd av ett följe iklädda svarta kåpor. Jag och min äldre syster tog upp jakten på dom. Under jakten träffade vi flera... människor som hjälpte oss. Vi kom ifatt svartkåporna men de lade någon sorts besvärjelse över oss och de kom undan."
Medan Bertram berättade om sin mardröm lade Hans märke till att Bertram bar sin stridsrustning, samt att San Julia, familjens dyraste ägodel, inte fanns i sin skida. Hans hällde upp ett glas vatten åt Bertram som drack girigt och sedan fortsatte sin berättelse, till synes helt oberörd av att hans rustning var nästan helt täckt av rött, färskt blod. Rustningen var dessutom mycket mer sliten nu än igår, hela högra armen saknades.
- "Vi följde svartkåpornas spår till en gammal stad som jag inte tidigare sett på någon karta, men vi kom försent, Virgina hade redan blivit offrad till något väsen som av dess anhängare kallades Bathomus. Vad som sedan följde minns jag bara fragment av. Jag kommer ihåg en gammal man med långt skägg, ett fall genom en vindlande tunnel och så småningom vårt möte med Bathomus. Hemska riter högt upp i ett torn... en förödande strid, jag blev ensam kvar vadande i monster... alla döda... knivarna... Sedan vaknade jag och du stod bredvid mig."
Hans tog tillbaka glaset från Bertram och sade lågmält - " Sov nu, mäster Bertram, allt blir bra imorgon." Hans stannade i rummet tills Bertram hade fallit in i en djup orolig sömn. Bertram vred sig fram och tillbaka i sin säng och hans filt råkade hamna på golvet. När Hans böjde sig ned för att plocka upp filten och täcka över Bertram igen så såg han att ett flertal monstnrösa händer som var avslitna vid handlederna och klängde sig fast vid Bertrams ben.
Under oljelampans svaga sken bleknade Hans märkbart.

Spelat på

MittCon (1991)


Skicka in rättelser om den här sidan