Ödestaden: Det Levande Helgonets Folk
System: Systemlöst
Av
✏️ | Klas Lundqvist |
Ladda ned
Karaktärer [svenska] | (3,9 MB) |
Beskrivning
"Kom fort! Helgonet har talat!"
Den Äldste ryckte snabbt åt sig sin tärda medicinväska och sprang så gott han kunde efter den unge budbäraren. De passerade två familjers hemrum, förbi en svampodling, ned för den bortersta trappan där ena väggen saknades i lägenhetsbyggnaden och rusade in i helgonets förmak på mellersta våningen. Säkert halva släktet väntade, och när den Äldste kom in tystnade det oroliga mumlet. De bildade väg fram till den tunga mörka dörren in till helgonets sängkammare och dödsbädd...
När Den Äldste väl kom ut igen formligen bad alla att få veta vad som hänt deras Levande Helgon. De befarade det värsta när Den Äldste sammanbitet tystade dem med en gest.
"Helgonet Sophitia har talat, kanske för sista gången. Hon har somnat in, kanske för evigt." Klagoropen fyllde det lilla rummet, kvinnorna grät och männen jämrade sig med ögonen röda av tillbakahållna tårar.
"Mitt folk, lyssna på mig! Sörj inte ännu, för ni har inte hört det sista hon sade!"
Ett nytt hopp uppenbarade sig och alla lyssnade spänt efter Sophitias sista ord till sitt släkte. De bad att de skulle kunna vägleda dem genom sin förlust som det Levande Helgonet alltid kunnat vägleda dem genom livet.
"Hon sade att hennes tillstånd går att bota, men inte av mig eller något vi har här. Endast en kan finna det... och endast med hjälp av sina vänner kan hon föra det tillbaka till oss."
Spelat på
SävCon VIII (2008) |
Skicka in rättelser om den här sidan