Alexandria

Om Alexandria
Skicka in rättelser
Kontakta oss

Sök efter spel
Etiketter
Alexandria i siffror

Kalender
Jost-spelet
Bloggflöden

Priser

In English

Integritetspolicy
Logga in:
Välj språk:

dadeennbsv

Tjockare än blod

System: RuneQuest
Deltagare: 1 SL, 5 spelare

Arrangerat av

Atlantis

Av

OrganizerLasse Norén
OrganizerMagnus Widqvist

Beskrivning

Jag har ett mycket klart minne av den dagen. Trots att närmare hundratalet människor var samlade i den stora salen, var det helt tyst. Orsaken till tystnaden stod i en av de höga fönsternischerna; en flicka med långt svart hår och vit dräkt. Pä golvet nedanför låg en ung man, vid hans sida satt ett par äldre kvinnor, men allas blickar var fästa vid den vitkladda flickan. Hennes långa hår var samlat i en tjock fläta som var hopfäst med ett silverspänne. Den unge mannen på golvet låg helt stilla. På golvet vid hans vänstra sida, under armen, spred sig långsamt en mörk fläck. Han var klädd i högtidskläder, liksom de övriga i salen, men den unge mannens kläder skulle behöva en noggrann rengöring och lagning innan de skulle kunna tjäna sitt syfte igen. Den unga kvinnan i fönstret såg ut över församlingen utan att låta något ansiktsuttryck avslöja hennes känslor. Svärdet, som hon höll med ett vant grepp i sin högra hand, stod med sin blodiga klinga i bjärt kontrast till hennes vita dräkt. Den ena av de båda kvinnorna vid den unge mannens sida tittade upp.
- Han kommer att klara sig.
Detta uttalande bröt tystnaden och ett förvirrat sorl spred sig nu i församlingen. Utan ett ord steg flickan ned ur fönstret och började gå mot portarna. Folkmassan delades framfor henne, ingen verkade vilja stå i hennes väg.
- Du har gjort din synpunkt helt klar genom ditt handlande, och vad mig anbelangar är den här saken utagerad nu. Farväl.
Utan att höja rösten lyckades den äldre mannen fånga allas uppmärksamhet, även den vitkladda flickans. Hon hade stannat ett par meter från portarna med hela uppmärksamheten riktad mot dessa. Hon stod stilla ett par ögonblick men när det stod klart for henne att mannen inte tänkte säga något mer, tog hon de sista stegen framåt och öppnade portarna.
Dagsljuset skar som en kniv rakt in i salen och ingen av de församlade kunde avgöra vad det var for en gestalt som avtecknade sig mot ljuset i Porten. Flickan steg fram och omfamnade gestalten, ett par steg förde de båda ut ur de församlade människornas synfält.
Jag satt kvar en lång stund efter det att de övriga lämnat lokalen. Jag visste vem gestalten var, men inte vad som måste göras nu. Det skulle tiden få utvisa.

Spelat på

UppCon '93 (1993)


Skicka in rättelser om den här sidan