Te morituri salutant- 146 f.Kr.

System: Vampire: The Masquerade
Deltagare: 1 SL, 5 spelare

Av

Björn Flintberg

Beskrivning

I tempelsalen - en gud. Hans ögon lyser röda mot er. Hans gyllene klädnad i skenet från fladdrande facklor. Han Som Kräver Offer I Blod, Baal-Hammon talar:
-Följ mig. Min Herre och Mästare väntar Er.
Vad kan finnas bakom guden, vad kan finnas som överträffar det felfria ansiktet hos den unge guden? Ni nalkas den inre kammaren. Stengolvet är kalt, och Baal-Hammon bugar djupt inför en skepnad ni knappt kan se. Så reser han sig och ni skymtar en ung mans leende. Två perfekta tandrader, med huggtänderna blottade i ett grin. Rösten klingar som klockor i fjärran, dundrar sorn krigstrummor, och viskar mjukt som havet mot stranden. Så stiger han ut i ljuset:
-Välkomna, mina trogna. Jag är Troile.

Ni vaknar till igen, ruskar av er som om någon hällt kallt vatten över era ryggar. Ni är alla vimmelkantiga -vad hände? Blev kraften så stor att ni svimmade? Sände han iväg er av missnöje? Plötsligt minns ni de ord han sade till er när ni var i dimman:
-Trogna, finn förädaren. Kart-Hadasht må falla, Rom må segra, men låt inte den som är skyldig slippa undan. Dräp den skyldige, innan dess har ni inte lov att dö. Gå nu, jag har sorger att betänka.

Stridsrop utifrån väcker er: Ad Carthaginem, ad gloriam. Till murarna, till hamnen! Romarna kommer! Rommarna kommer! Eld
från alla håll, staden brinner och med den era hjärtan. Kart-Hadasht, staden där Kains och Abels barn levde i fred ska falla för makten rovdjur, och med alla era krafter kan ni bara hjälplöst se på.

Mörker, mörker och död...

Spelat på