Näktergalen

System: Systemlöst

Beskrivning

Michelle Hawkins tog sig ytterligare en titt i journalen innan hon tryckte in en knapp på skrivbordet och sade med övertydlig stämma: ”Intervju med patient nummer 1299KR-7, klockan 11.30 den 27:e april 2294.” Hon tittade på mannen vid bordets andra ände. Han såg ut att vara åtminstone tio år äldre än vad journalen angav. ”Jag vill att du talar om för mig vad som egentligen hände där uppe för fem år sedan”, sa hon. Patientens ögon mörknade. ”Herregud”, sa han, ”får ni aldrig nog? Jag har ju berättat det säkert hundra gånger tidigare...” Michelle avbröt honom: ”Och vi har sagt er lika många gånger att det fanns aldrig något skepp. I så fall hade man hittat det!”. Mannen sänkte sitt huvud. ”Vi måste få reda på vad som hände”, sa hon och tog ett djupt andetag och fortsatte. ”Det har hänt igen. En skyttel försvann för ett par dagar sedan i samma område som er skyttel, det följer samma mönster.” Mannen tittade upp mot henne och Michelle såg hur färgen för- svann från hans ansikte, hur svettdroppar bröt fram genom skinnet i hans panna och nu lyste paniken i hans ögon. ”Nej... Det kan inte vara möjligt... Vi satt i skytteln, syret var nästan slut då vi snappade upp en signal...” Michelle avbröt honom. ”Men det fanns inget spår av någon signal i er logg.” Patienten svarade knappt hörbart: ”Det var ingen vanlig signal... det var musik... ett operastycke... hon använde musiken för att snärja oss... åh om vi ändå fått dö därute... och nu är hon tillbaka... ”Herregud, Näktergalen! Hon är ute efter mig igen! Hjälp mig, jag måste härifrån!” Två vårdare kom snabbt inspringande och tog tag i patienten, tryckte ner honom mot golvet och gav honom en lugnande spruta. Mannen segnade omedelbart ner. Michelle sade högt och tydligt, ”intervjun tar en paus klockan 11.36”, och tryckte sedan på knappen som avslutade inspelningen. Hon drog en djup suck. Det skulle bli en lång dag.

Artiklar