"Södermalms regemente, andra kornpaniet, framåt!" Den kalla luften ryker ur munnen på löjtnanten när han ur sitt frostbitna skägg skriker ut sina order. Snön yr omkring svearnas lotter när de unisont börjar röra sig framåt till takten av trummorna och flöjterna. Långt borta framför dem ligger döden - det ryska fortet.

Tysta murar hade blickat mot dem hela dagen, inte en av de fruktade försvararna hade de skymtat, spanare hade dock rapporterat att de likväl fanns där innanför.

En avlägsen serie av dån avslöjar att ryssarnas kanonbatteri har öppnat eld. En plötslig explosion bryter ut i det bakre ledet på kompaniets högra flank och män faller med plågade skrik.

"Fjärde, femte led, framåt! " Tappert fyller nya män upp de döda och sårades luckor. En plötslig vind piskar snö mot karolinernas ansikten. Frusna händer greppar kring vapen, en till synes oberörd löjtnant håller fortfarande sitt svärd högt framför och visar de längtansfulla själarna vägen till den eviga vilan, på andra sidan skärselden.

Med varje steg kom fortet närmare, men med varje steg syntes också fortet sämre och sämre, ty den plötsliga stormen drog upp snö till en vit ogenomträngbar barriär. Oförfärat går männen in i dimman. Kvar blir endast vindens vinande.

Ett, för sin tid, oerhört påkostat och avancerat lajv om en märklig framtid i vilket Sverige återigen ligger i krig med dansken, men denna gång är slagfältet världsrymden. Lajvet utspelade sig på Monitorskeppet Carolus Rex, i verkligheten en rysk museiubåt i Norrköping, och var ett av de tidiga pionjärerna i vad som skulle komma att kallas "360-design" - dvs där allt i både spelupplevelse och scenografi skall kännas så verkligt och "heltäckande" som möjligt.