Janusansiktet
System: Call of Cthulhu
Teilnehmer: 1 Spielleiter, 5 Spieler
Von
✏️ | Johan Normark |
✏️ | Jörgen Olofsson |
Johan Normark | |
Jörgen Olofsson |
Herunterladen
Szenario [Schwedisch] | (54,3 MB) |
Beschreibung
Skutan styr genom den bitande kalla januarinatten. Med tysta knappt märkbara dyningar smeker havet den vilande båten till sömns. Skeppet är höljt i en skrud av frost och det gnistrar som ett bloss där det skrider fram över den månglänsande slätten.
Det är en sådan där stjärnklar natt då man tycker att världen har kristalliserats omkring en. Man tycker att man med en oförsiktig rörelse kan bringa hela världsalltet i svängning och frammana sällsamma klanger ur luften. Övervärldsliga toner som ingen annan människa någonsin har hört.
På däckets tjocka hinna av iskristaller syns spår av ett par fötter. Dessa belyses av varmt gult ljus som sipprar ut ur hyttgluggar täckta av frost. Där, mot relingen i aktern tycks någon stå. Personen står framåtböjd och håller en glänsande berlock i handen. Plötsligt blixtrar smycket till och faller med ens ned i det svarta djupet. Dansande fram på Ishavets alla strömmar anträder det vad som tycks vara en ändlös färd mot havets botten. I timmar faller det, ibland ensamt, ibland i sällskap med andra resenärer. Så med en liten stöt kommer smycket till vila i den lösa gyttjan.
Några bubblor stiger mot ytan och plötsligt finns det ljus i mörkret. Ett sjukligt gröngult ljus som belyser den nu öppna berlocken. Där framträder en kvinna och en man som i evighet kommer att skåda varandra allvarligt i ögonen. Ljust, som tycks ha sitt ursprung i två enorma klot, vänds mot ytan. Två djupt fårade och musselbemängda ögonlock sluts och ljuset försvinner. En fasansfull skugga lösgör sig från bottnen och färdas uppåt.
Kallelsen har försammats!
Hier gespielt worden
SnöKon (1995) |
Korrektionen für diese Seite einschicken