Alexandria

Hilf uns: Aufgabenliste
Korrektionen einschicken

Nach Spielen suchen
Markierungen
Alexandria in Zahlen

Kalender
Blog-Feeds
Preise
Das Jost-Spiel

Uns kontaktieren
Privatsphärepolitik
Einloggen:
Sprache wählen:

dadeennbsv

Stormens öga (SydCon 4)

Vorderseite für Stormens öga (SydCon 4)

System: Call of Cthulhu by gaslight
Teilnehmer: 1 Spielleiter, 5 Spieler

Veranstaltet von

DMF

Von

OrganizerJohan Brännmark

Downloaden

PDF Scenariet (9,2 MB)

Beschreibung

"Det böljande, blygråa havet var i uppror. Himlen var svart av tunga moln som hängde så lågt att de nästan tycktes piskas av de våIdsamt svallande vågornas skum. Stormen var skoningslös, den slet och den slog och den vråIade - hällregnet som virvlade i luften for åt alla håll i en svindlande dans. Havet var inte någon vän denna dag, det var en kokande häxkittel av storm och vatten, ett sjudande inferno, skapt för demoner, inte för människor.
Mike Kilpatrick hade anat oråd redan på morgonen före avresan. Det hade varit något i luften helt enkelt - inget han
kunde peka på, men likväl något han kände på sig djupt inne i sin gamla sjömanssjäl. De andra hade inte hållit med.
Det hade väl inte verkat värre än vad det brukade. Yttre Hebriderna är trots allt inte någon plats för stiltje. Men de var ju alla vana vid sjön. Dessutom var Prince Charlie en skuta som brukade klara det mesta och kapten Porter var förstås en av de dugligaste skepparna som stått på ett däck men ändå, något hade känts fel...
Han hade fått rätt. Men det var inte för ett ögonblick något som Mike kunde glädjas över. Aldrig hade någon i besättningen varit med om en sådan storm. Det var som om helvetets alla krafter släppts loss.Det lilla skeppet kastades
runt som en barkbit av stormen. Vågorna vräkte över däck med en fasansfull kraft, det var nära att de sköljde Roger Corby överbord. För en stund trodde alla att deras sista stund var kommen; båten började ta in vatten, alltför mycket vatten. Allt de kunde göra var att be.
Men så, plötsligt, kunde kapten Porter ana ljuset från fyren på Flannan. Kanske hade de ändå en chans, kanske var de ännu inte helt förlorade. Att styra Prince Charlie i kastbyarna var som att försöka styra stormen själv. Det krängde och knakade. Varje tum som de närmade sig fyren var som en seger. Men för varje liten bit de kämpade sig till tycktes det som om stormen faktiskt avtog. Inombords kände de en jublande lättnad stiga inom dem. Och till slut lyckades det. De nådde fram till den lilla kajen på Flannan. Ovanfor dem reste sig fyrtornet. Kring dem ven stormen forfarande. Deras armar skakade och deras ben bar dem knappt, men de fem besättningsmännen på Prince Charlie kände ändå alla att de kunde pusta ut, förvissade om att vad de nyss upplevt var det värsta de någonsin skulle å uppleva."

Hier gespielt worden

SydCon '95 (1995)


Korrektionen für diese Seite einschicken