Alexandria

Om Alexandria
Giv en hånd
Indsend rettelser

Søg efter spil
Tags
Alexandria i tal

Kalender
Blog-feeds
Priser
Jost-spillet

Kontakt os
Privatlivspolitik
Log ind:
Language icon Vælg sprog:

dadeennbsv

Tro, vetenskap och det okända

System: LexOccultum

Af

✏️Tobias Olofsson
ArrangørTobias Olofsson

Foromtale

Året är 1765. En tid av omvälvningar, tro står mot vetenskap och mysterierna tycks aldrig ha legat tätare runt Europa. Hemliga sammanslutningar, chiffrerade meddelanden, värjor, förbjudna riter, lönngångar, flintlåspistoler och fackelsken. Välkommna till det mystiska 1700-talet.

Utanför droskan susade det ljuvliga alplandskapet förbi. Det var timmar sedan han sett till något tecken på civilisation bortsett från den smala och slitna vägen. Sakta sökte sig solen ned för att finna en viloplats bakom bergen och ett dunkel började sänka sig över de ensliga bergsdalarna. Kusken hade kvar sin samanbitna min och fortsatte att mana på hästarna under tystnad. Fader Emanuel undrade vad som skulle vänta honom och hans udda resesällskap vid Furst Guidos högsäte. För snart två dygn sedan hade den bistre och ovårdade kusken bultat på hans port i utkanten av Munchen. En flicka, en furstes dotter, hade behövt hjälp av en kyrkans man, av en man som var i besittning av sann tro. Emanuel undrade i stillhet om hans tro skulle vara tillräcklig.
Resan hade varat i snart två dagar och enligt deras tystlåtne kusk så skulle de vara framme när som helst nu. Prästens tankar vandra över till en obesvarade frågan, vilket syfte fyllde de okända medresänärer. Han kände lätt igen den åldrade Moder Willhelmina, en högt aktad kollega från munchens stora nunnekloster. Han kände även till Doktor von Kemler, en av Stadens bästa läkare. De andra två hade han svårare att identifiera, mitt emot honom satt en stor man i en allt för sliten brun rock. Mannen hade presenterat sig som Alexander och omgavs ständigt av en besynnerlig söt rökdoft som Emanuel inte kunde placera, kanske var han en assistent till Doktor von Kemler, men antagligen inte. Slutligen fanns även kvinnan. Emanuel kunde inte dra sig hennes namn till minnes. Hon var iförd en moderiktig resekläning och ett märkligt hängsmycke prydde henes vitpudrade hals, det såg ut som en stjärna inristad i metallen. Fader Emanuel föll allt djupare in i sina egna tankar medan droskan rytmiskt gungade framm. Vad gjorde han egentligen här? Om nu flickan var sjuk varför inte nöja sig med von Kemler, var de andra släktingar till Fursten? Det verkade inte rimligt. Han hade antagit att hans egen roll skulle vara att förrätta en begravning om Doktorns ansträngningar skulle vara förgäves, men varför var de två från kyrkan? Och varför…
Kuskens hårda, barska stämma förkunnade på bruten tyska: ”Furst Guido Falcos Residens!”
Genom droskans glasinfattade rutor kunde Emanuel skåda en högrest borg och på andra sidan en brusande fors. Slottets fasad täcktes av vildvuxen murgröna, fönstergluggarna gapade tomma och mörka och sprickor letade sig fram likt vidsträckta labyrinter på de vitrappade ytorna. En ohörbar viskning undslapp prästens läppar:
”Min gud vad gör jag här?”

Tema: Skräck och Mystik

Spillet på

Klosscon II (2014)


Indsend rettelser for denne side