Vinterns Jaktmarker

System: A Song of Ice & Fire RPG D20

Af

✏️	Einar Axelsson
✏️	(Per) Andreas Johansson
	Einar Axelsson
	(Per) Andreas Johansson

Foromtale

Modern bevara oss… Jory stod på knä i snön som nådde honom upp till midjan. Hans svarta mantel var riven i trasor och kölden från den svarta ringbrynjan tycktes bränna hans skinn trots de många, tjocka lager av svart ylle. Han försökte förgäves få blodet att strömma till i hans stelfrusna händer, men Jory trodde knappt att de skulle kunna hålla i svärdet längre. Varje andetag brände som eld i lungorna. Strax bakom honom stod Jack och Lindon med deras fånge. Vildmannen bar bakbunden och hade även han sjunkit ner på knä i snön. Trots att ansiktet till stor del täcktes av det kraftiga, buskiga skägget kunde Jory likväl se att skräcken nu lämnat mannens ögon. Han vet. Han vet att vi kommer dö.

De hade spårat vildmännen i en veckas tid innan de funnit deras läger. Kvinnor och barn. Smutsiga, undernärda och frusna. Och skräckslagna allihop. De flydde söderut, allt fler varje dag. De hade lyckats ta en av de vuxna männen tillfånga innan de var över dem. Ut ur mörkret kom de. Deras kalla, döda blå ögon glödandes i mörkret.

Ross hade måttat ett hugg mot den första av dem, men klingan hade splittrats som om den varit av glas. Då flydde de. Varken Jory eller de andra såg sig om över axeln medan de sprang. Det enda som hördes var vildmännens plågade dödsskrin. De är döda, allihop är döda…

Randall kunde han inte se längre. Den gamle utbygdsjägaren var deras enda hopp att hitta tillbaka till muren levande igen. Han såg på de andra. De visste också. Vinden tycktes äntligen avta och snöfallet dämpades något. Jory såg upp mot den svarta natthimlen. Stora snöflingor seglade nu ner mot den tysta skogen. Och det var tyst. Onaturligt tyst. Hela skogen tycktes hålla andan. Träden runt omkring dem tycktes luta sig närmare för att lyssna. Jory såg ner på svärdsskidan. Jag hann inte ens dra svärdet. Jag bara vände och sprang. Jag såg mig inte ens om efter Lindon och Jack…

Plötsligt tyckte han skymta en rörelse längre fram. Han gjorde en gest mot de andra och slöt långsamt handen runt svärdshjaltet. Den här gången ska jag inte fly. Han hörde sina kamrater dra sina svärd. En mörk gestalt och ett par bleka, blå ögon framträdde ur nattmörkret. Jory drog ostadigt sitt svärd. Trots kölden kunde han känna svettpärlor bryta fram i pannan. Så framträdde en gestalt till, och ännu en, och en till...

Jorys nyfunna mod sjönk lika snabbt tillbaka i bröstet och kall fruktan spred sig i hans kropp när svärdet föll till marken utan ett ljud…

Välkomna till SävCon XI och uppföljaren på förra årets äventyr i George R.R Martins värld av intriger, svek, våld och ridderlighet. Bortom muren råder den eviga vinterns land och det är Nattens Väktares eviga uppgift att hålla varelserna som dväljs där stångna.

Spillet på