Om Alexandria
Giv en hånd
Indsend rettelser

Søg efter spil
Tags
Alexandria i tal

Kalender
Blog-feeds
Priser
Jost-spillet

Kontakt os
Privatlivspolitik
Log ind:
Language icon Vælg sprog:

dadeennbsv

Fångar i lindormens näste

Forside til Fångar i lindormens näste

System: Drakar och Demoner Trudvang
Deltagere: 1 GM, 5 spillere

Af

✏️Magnus Malmberg

Download

PDF Scenariet [svensk] (0,4 MB)

Foromtale

Oskyldiga eller skyldiga för brott de begått eller inte begått står en grupp män och kvinnor vid kanten av Rödeborgs mest fruktade plats. Vid mitten av torget intill den väldiga luckan av metallförstärkt järnek står de rädda och bundna, väntandes på att deras öden ska nå ikapp dem. Vid fötterna ligger de tillhörigheter fångarna bar på då de greps, ty så säger lagen.
Den som sänks ned i grottan blir i samma ögonblick en fri man eller kvinna och den som tar sig ur grottan har därför inga brott begått.
Eftersom den dömde blir fri i samma ögonblick som han eller hon når grottans botten vore det därför fel att beröva dem på deras tillhörigheter. Ofta händer det dock att tillhörigheterna ser något annorlunda ut när de når grottans botten än vad de gjorde sist ägaren såg dem. Ett skinande och sylvasst svärd blir plötsligt ett mindre skinande och vasst svärd, en ring av guld blir till en ring av koppar och en vacker mantel blir en mindre vacker mantel. Detta fenomen har dock inget med vitner eller mystiska makter att göra, utan beror på de många och giriga händer som föremålen ofta måste vandra genom på sin väg mellan tillfället för gripandet, fängslandet och det att de ligger vid fötterna av dess ägare.
För utomstående kan detta te sig vara ett ytterst underligt och skonsamt sätt att dömas för sina synder, men så är inte fallet. Tvärtom. I grottorna under Jungharts huvudstad residerar nämligen en väldig lindorm, och har gjort så så länge någon kan minnas. Att ta sig ut ur grottorna är därför betydligt knepigare än vad man först trott. Skulle man på något sätt lyckas undgå lindormen gäller det att hitta ut ur den väldiga labyrint som Hartgrottorna utgör.

Rollpersonerna befinner sig alltså i Rödeborge där de dömts för brott. Tillsammans med ett tiotal andra sänks de sakta ned i grottan där lindormen med största sannolikhet väntar. Det positiva är att nu är de fria från sina synder. Det negativa är att det är ytterst få som kan ta med sig sin frihet ut ur Hartgrottorna. Känslorna ni försöker bemästra är många, uppgivenheten är stor men rädslan för vad som ska finnas här är den känsla som mest gör sig påmind.

Ni har en enda tanke i huvudet när ni når grottans botten; att ta er ut. Lyckas ni med detta konststycke har ni alla svurit på att aldrig återvända till denna gudförgätna stad.

Spillet på

Stockholms Spelkonvent (2007)


Indsend rettelser for denne side