Bolmört & Belladonna – en elisabetansk mardröm

• NisseNytt

System: Friform
Deltagere: 1 GM, 5 spillere

Arrangeret af

NisseNytt

Af

✏️	Anders Björkelid
	Anders Björkelid

Download

Rollpersoner och bilagor [svensk]

(1,9 MB)

Foromtale

The Rose Theatre

Dessa förbannade bräder. Dessa plankor som sprider pest och omoral. Och våld och stöld och syndigt leverne. BIod rinner över scenen.

Blod fläckar dessa förbannade bräder. Publiken visslar, väser, applåderar och reser sig för att gå. Nötskal och grus krasar under fötterna på adelsmän och kittelflickare, horor och kokerskor, förfalskare och barn. Från galleriet och från tvåpenny-rummen tömmer teatern sitt innehåll. Kastar ut dem i stanken från gatan.

Det ligger en död man framför skådespelarnas fötter.

"I pausen mellan akter viskar jag på prosa. Bortom blankvers berättar jag för er: Det finns någonting annat. Någonting utanför och bakom. En grön och vidsträckt bortglömdhet. En sjumilaskog som morrar och visar tänderna."

City of London

Det ligger en stank av död och dynga över stadens gator. Smeder och nasare, präster och astrologer, vissångare och taskspelare klafsar över gyttjan - genom gränderna. Ropen genljuder över hustaken, björnar morrar mot hundar på marknadsplatsen och från Bedlam stiger de sinnessvagas vrål. Kring staden står portarna och vakar: Aldersgate och Aldgate, Moorgate och Bishopsgate, Cripplegate och London Bridge.

Bron över detta förbannade vatten. Themsen som rinner av pest och död. Av hedendom och kättersk lusta. Blod rinner från de avrättades huvuden på porthusets tak.

Världen är en scen och blod fläckar dess förbannade bräder.

Spillet på

Nævnt i følgende artikler

Trivia

• Enligt Björkelid "Shakespeare biter sig själv i svansen utan att egenligen visa sig i en mustig berättelse från Londons undre värld".
• Beskrivning "Bolmört & Belladonna – en elisabetansk mardröm är rollspel i Shakespeares London. Året är 1593, spelarna iklär sig rollerna som småskojare, bedragare och tjuvar som tvingats dryga ut kassan med en syssla med ännu lägre status – skådespeleri. Men det är inte ofarligt att ställa sig på scenen. Publiken visar gärna sitt missnöje rätt handgripligt, stadens ordningsmakt ser inte på teatrarna med blida ögon och kyrkan anser att skådespelen sprider både synd och pest. Och så kan det hända att själva pjäsen vaknar och slår klorna i sina skådespelare … "
• Ingick i arrangemanget "NisseNytt Festival" på UppCon 1997.

Links

• Scenariot i Lulu´s webshop