En sekund

System: Parabellum
Deltagere: 1 GM, 5 spillere

Af

Foromtale

Nattens attentat var det sista Patrik hade deltagit i. Det fanns en tid då han sympatiserade med alla de andra, men den tiden var definitivt förbi. Det var med blandade känslor han nu satt i bilen, på väg i mot sta'n. För en stund sedan kunde han bara känna vemod och ångest, men nu rann ilskan till i allt snabbare takt. Vreden väckte nya frågor.
"Hur kunde de vara så blåögda?"
"Hur kunde de sjunka så lågt?"
"Insåg de inte vad som höll på att hända?"

Patrik insåg mer än väl åt vilket håll det bar, och han tänkte berätta för polisen! Då han tvingades panikbromsa för den havererade bilen - parkerad framför honom på skogsvägen insåg han dessutom att allt grubblande inte bara avstrubbade viljan utan också omdömet.
Han ahde god sikt och bra bromsar, men fick ändå inte stopp på jeepen förräns bara ett par meter ifrån minibussen.
En tjej låg på knä vid höger bakhjul.
"Punktering..."
Patrik suckade högt för sig själv när han ryckts från sina funderingar steg ut ur bilen för att erbjuda sin hjälp.
Kvinnan vände sig om och såg på honom med ett väl tilltaget leende. Det var uppenbart att det var hans förvånade ansiktsuttryck som fick henne att se så road ut, snarare än det faktum att han nästan hade kört över både henne och bilen.
"E... Eva", flämtade han fram. "Vad gör du här?"

Han förstod med en gång. Det var inte meningen att polisen skulle få veta någonting. Insikten bekräftades när Willy lämnade minibussens förarplats och anslöt sig till Eva. Ynglingen gav henne en frågande blick, och fick en nick till svar. Patrik försökte röra sig men förblev stillastående medan Willy fumlade fram MP5:an. Först då ljudet av mantelrörelsen fortplantade sig bland träden släppte försteningen. Patrik snurrade runt för att hoppa in i jeepen igen men fann att kroppen inte vill lyda hans vilja. Istället sprejades kylargrillen, vänsterskärmen och den öppna förardörren röda av blod samtidigt som han föll till marken. Patrik kunde känna den brännande smärtan sprida sig genom kroppen, och i ögonvrån såg han hur Eva lossade locket på reservdunken...



De militanta veganernas framfart har på kort tid förvandlats till valfläsk och den sittande regeringen gör allt för att samla poäng inför slutstriden, poäng man sent omsider förstår att man gott kunde varit utan.
Ur skuggorna växer det fram en infernalisk intrig - lika hädelserik och händelserik - där det bara finns plats för en enda ideologi. Spelarnas roller befinner sig själva - utan att först veta om det - i intrigens mitt, och utgör plötsligt nationens sista försvarslinje...

Spillet på