Alexandria

Giv en hånd
Indsend rettelser

Søg efter spil
Tags
Alexandria i tal

Kalender
Blog-feeds
Priser
Jost-spillet

Kontakt os
Privatlivspolitik
Log ind:
Vælg sprog:

dadeennbsv

I Skuggorna

System: Fri form (del 3 av 3 i Upsalasviten)

Af

✏️Anders Björkelid
OrganizerAnders Björkelid

Foromtale

Nu är det åter dags för rollspel i H.P. Lovecrafts anda. Denna gång i Upsala 1908. Sista och avslutande delen i Uppsala-sviten är en fristående fortsättning på föregående års ”Mörkret mellan stjärnorna” och ”Ur Afgrunden”. Kom och förundras över sekelskiftesstämning, studentromantik och namnlös, kosmisk fasa.

Ulleråkers hosptial
Upsala, april 1908

Min bäste Lyth.
Du skrifver mig till och förklarar din oro öfver min son. Du vet icke vad som drabbat honom; vad för hjärnspöke som kommit öfver honom och manat honom att isolera sig på sitt gods. Du talar om något främmande i hans röst och ögon och om de maskiner han uppför och hur de skrämma dig. Och för allt detta vill du taga på dig skulden. Du såg tecknen, skrifver du, men handlade för sent.
Gamle vän – allt detta skall främst lastas mig. Vore det inte för mittungdomliga oförstånd, förminmissriktade vetgirighet – de drifkrafter som dref mig att stjäla den olycksaliga boken i Shefferus gamla hus, den där natten – skulle måhända utgången ha blifvit en annan. Men jag drogs till de gamla sidorna – de sidor som fyllts af Rudbecks hemligaste, mest förbjudna ord – i tron att jag var en pilgrim som sökte ljuset.
I stället var jag en mal som flög aningslöst rakt mot elden – och gick förlorad.
Min sons nuvarande belägenhet är bara det sista stadiet i det purgatorie jag genomgått och endast jag förstår verkligen vad för olycka som drabbat honom. Du kanske anar det, kanske minns du något af det jag talte om innan jag förpassades bakom dessa murar. Men du läste själv aldrig i den gudsförgätna boken och är därför besparad den verkliga insikten. För detta skall du var tacksam. Själf måste jag dagligen strida med min fruktan, med den namnlösa fasa som allt i vår värld fyller mig med – stjärnhimlen om natten, vildmarken kring våra städer, det mänskliga förnuftet och, kanske främst, vår ktoniska forntid och de fasor som där vila i skuggorna.
Min verkliga pröfvotid är dock öfver. Jag är redo att lämna min tillflyktsort, min asyl, och åter vandra bland fria män. Vi ses dock icke mer – vad jag har inlett skall jag också avsluta. Så snart jag kan reser jag till Halmbyboda för att där möta det som nu kallar sig min son. Kanske har jag kunskap nog att tvätta denna skamfläck från min släkt, kanske går jag mot min undergång. Stor sak i sådant fall! Vi lefva alla på gränsen till afgrunden.
Bed för mig.
Din ångerfulle vän &c
L. H. von Heine Lillienberg.

Spillet på

LinCon (2004)
SillyCon XIII (2004)

Links



Indsend rettelser for denne side