Om Alexandria
Giv en hånd
Indsend rettelser

Søg efter spil
Tags
Alexandria i tal

Steder
Kalender
Blog-feeds
Priser
Jost-spillet

Kontakt os
Privatlivspolitik
Log ind:
Language icon Vælg sprog:

dadeennbsv

Några meter över marken

System: Kult

Af

✏️Andreas Hedström

Foromtale

Lynn klev försiktigt fram över det kalla och smutsiga golvet. Hon var noga med att inte kliva på något gammalt tuggummi eller någon cigarettfimp då hon visste att hennes mor skulle bli fullkomligt rasande över det. 'Förstöra nya, fina skor på det sättet!', skulle hon säga och skaka på huvudet. Sedan skulle hon straffa Lynn för hennes klumpighet, och straffet skulle säkert inte bli milt fruktade Lynn. Senast hon gjorde någonting dumt nog att bli bestraffad för hade hon inte kunnat sitta ner ordentligt på flera timmar.

Så Lynn koncentrerade sig på marken framför sig, men hon kunde ändå inte undgå att märka den ständiga strömmen av människor som vandrade förbi henne. Det var alla sorters människor; unga, välklädda män i mörka kostymer med stora attachéväskor dinglande utmed benen; gamla pensionärer som på rullstolar rullades fram utav yngre släktingar eller personal; nedgångna uteliggare med liv lika söndertrasade som kläderna de bär och alla deras tillgångar ihopsamlade i någon gammal kundvagn som de släpar bakom sig; och små barn som, likt henne själv, tätt följde efter sina föräldrar.

Plötsligt vek hennes föräldrar bort från den stora massan för att sedan ställa sig och vänta i en kö medan infromation strömmade ut genom högtalarna. Lynns föräldrar verkade lyssna noggrant på vad som sades men Lynn brydde sig dock inte speciellt mycket om denna utan tog sig istället tid att betrakta människorna runt omkring henne. Nästan direkt dock så drog Lynns mamma med henne fram genom kön och Lynn visste bättre än att försöka streta emot. De gick sedan vidare igenom en korridor innan de kom fram till en liten dörr där två långa kvinnor i liknande klädsel hälsade dem välkommna.

'Välkomna ombord och ha en trevligt flight!', hälsade en utav kvinnorna med ett stort, varmt leende. Ett leende som dock inte verkade sträcka sig ända till ögonen, som istället kallt tittade ner mot dem.

Spillet på

GothCon XXIII (1999)


Indsend rettelser for denne side