Om Alexandria
Giv en hånd
Indsend rettelser

Søg efter spil
Tags
Alexandria i tal

Kalender
Blog-feeds
Priser
Jost-spillet

Kontakt os
Privatlivspolitik
Log ind:
Language icon Vælg sprog:

dadeennbsv

Karnevalen i Karle

System: Mutant – Undergångens Arvtagare
Deltagere: 1 GM, 4-5 spillere

Arrangeret af

Järnringen

Af

✏️Thomas Johansson
✏️Mattias Lilja
ArrangørMattias Johnsson Haake
ArrangørMattias Lilja

Foromtale

Natten låg som en våt blygrå filt över Rhea.

De tjocka dimmorna förvandlade Karles centrum till en suddig ruin, öde och tyst vid midnattstimman. Först tyckte hon också att staden stank av träsk, men insåg snart att de var hon själv och kompanjonerna Errol och DELTA MAX som fortfarande bar vättaträskets odörer i sina kläder.

“Kan någon förklara igen varför vi inte helt enkelt tog färjan till Hindenburg. Hertz kanal är färdig väl? Varför Karle?” Errols trötta stämma matchade perfekt hans tärda ansikte.

“Jo förstår du” sa DELTA MAX med sin mesta förskollärarröst “Rhea är jagad av PSIPO, som vill henne illa, och du själv har ovänner där med, och då är det väl bättre att försöka hitta nya vänner här? Vi har matsäck och regnkläder, nu är det bara era sura miner som behöver suddas bort”.

Rhea och Errol tittade först på DELTA MAX och sedan på varandra med oro i blicken. De visste båda mycket väl varför de var här och varför de inte rest norrut via Hindenburg istället. Det som oroade dem var DELTA MAX. “Förskollärare” var något som funnits före katastrofen, och DELTA MAX var rätt säker på att han varit en sådan. Tyvärr hade han allt oftare kommit att låta som en efter att han fått ett skott i huvudet för ett par veckor sedan. DELTA MAX påstod att skadan var helt reparerad men både Rhea och Errol var tveksamma.
Däremot var de helt säkra på att katastrofen trots allt fört något gott med sig: den hade reducerat antalet förskollärare betänkligt. DELTA MAX hade med mjuk och förstående stämma skrivit dem på näsan i självklara frågor alltsedan skottet rikoschetterade mot automatens plastics- och plåtkranium för snart fem veckor sedan.

De tre hjältarna stod tysta och modstulna en stund, tittade sig omkring i hopp om att se ett ljus brinna någonstans eller en varelse röra sig bland husen.

“Oroande” muttrade Errol, med fingrarna trummande på sina vapen. Rhea nickade långsamt, också hon med händerna vilande på svärdshjaltet. Diligensstationshuset låg stort och öde bakom dem.
“Hör du?” sa Rhea.
“Japp” svarade Errol lågt. Båda rörde sig mot husväggen.
“Vad?” sa DELTA MAX. Han vred ivrigt på huvudet. Kanske hade automatens sensorer också fått sig en smäll, för ljudet var ett lågt morrande, som långsamt steg i styrka.
Errol gick ned på knä med sina fornvapen i händerna. Rhea slöt
ögonen en kort stund och drog sakta sitt svärd. DELTA MAX vände sig mot dem.
“Nu ser jag på er att ni är spända, vi kanske ska prata om det här?
Rhea, du kan väl börja? Seså, tuffa flickor kramas, det har vi ju redan bestämt…”

Sedan exploderade Karle omkring dem. Från fönster och balkonger strömmade ljus, färgglada banderoller slängdes nedför husväggarna, tak och gator fylldes av tjoande varelser. In på torget dånade forntida farkoster, på hjul, på larvfötter och ett svävande till och med utan kontakt med marken. På farkosterna stod clowner, sinnesförvirrare, akrobater och spåvarelser. De kastade forntida karameller åt det jublande folket, sprutade eld, lät ting försvinna i tomma luften bara för att strax plockas fram igen. Mitt bland dem stod en reslig gestallt, blekgrön i hyn och med sällsamma kläder och ormskinnshätta. Hans kropp, om det nu var en han, överkröps med krälande livsformer, reptiler som väste med nålfyllda gap mot de skräckförtjusta åskådarna. Mannen själv gjorde inte en min av att ens vara medveten om uppståndelsen. Längst fram i karavanen, på en larvfotsfarkost, stod en kvinna i plasticsoverall, med läderkeps i handen och en gräll sminkning. Hon bugade mot de kringsamlade, log ett rovdjursleende och lät sin kluvna tunga spela överläpparna.

DELTA MAX slog ihop sina händer och skrek förtjust: “Sockervadd!”
Rhea lät svärdet glida tillbaka i skidan och suckade av lättnad. Sedan tittade hon på Errol och insåg att något inte stod rätt till.
“Errol, vad är det?” väste hon och lät händerna snabbt söka sig till svärdshjaltet igen.
“Mannen i mitten…” Errol var alldeles blek “han …den har Farmors mössa på sig. Farmors ormfösarmössa”.

Hjältarna från ”De sju mutanterna”, ”Döden på Hertz kanal” och ”Midnattsvatten” är tillbaka igen. Missa inte chansen att spela den grandiosa avslutningen på våra mesta hjältars märkliga öden i Pyrisamfundet!

Äventyret är avsett för 4-5 spelare. Efter de mycket uppskattade scenarierna under det gångna årets olika spelkonvent drabbar Rhea, Errol och DELTA MAX nu samman med ”Karnevalen i Karle”. För de som vill finns såklart chansen att inkludera allas vår favoritgnagare, råttan Luger. Dessutom erbjuds i vanlig ordning ytterligare en roll med lokal förankring för de femhövdade spelgrupper som anmäler sig.

Spillet på

GothCon XXVIII (2004)

Trivia



Indsend rettelser for denne side