Nu är det hjul igen

System: Mutant – Undergångens Arvtagare

Af

Foromtale

I skenet från den blinkande forntida lampan kunde den reslige älgen se en dröm gå i uppfyllelse. Det var bättre än han vågat hoppats på. De fynd som låg där och badade i ljuset från den fluorescerande lampan var fler än han kunde räkna. Där fanns manicklar och mackapärer som skulle få kunskaparna i Hindenburg att bli galna av nyfikenhet. Där fanns prylar och persedlar som vittnade om den verkliga storheten hos det försvunna samhället. Där fanns en rikedom bortom varje älgs förstånd. Lyckan var fullkomlig, och den annars så tillknäppte älgen kunde inte låta bli att ge ifrån sig ett ljudligt, rungande skratt. Han skrattade så att det dånade i väggarna och skallrade i alla de mångfärgade plasticsbehållarna som låg strödda som höstlöv över golvet. Men skrattet tystnade lika abrupt som det börjat. Det fastnade i halsen och förvandlades till en hes dödsrossling, i samma stund som älgen träffades av det tunga klövjärnet. Med en ljudlig duns såg den girige grisen sin motståndare falla till golvet. Det hade varit allt för enkelt att följa efter honom. Rakt till skatten hade älgen fört honom, utan att någonsin ana att han var förföljd. Grisen grymtade belåtet och lät de pliriga ögonen svepa över sitt byte. Framför honom låg vägen bort från hans medfödda fattigdom, kanske till och med en biljett till de finare salongerna. Han kunder redan se sig själv, iförd ulkullskostyrn och algsidenslips, ta emot Chefsexploratörens hedersomnämning för årets upptäckt. Mer hann den snikne grisen aldrig tänka. Han träffades av en välriktad skarprättarkula och föll död som en sten ner på golvet. Amatörer, mumlade den hårdnackade sälen samtidigt som han stoppade undan sin rykande skarprättare...

Spillet på