Gudars vilja, människors makt

Arrangeret af

Wyrd

Foromtale

På fredagen innan tinget skulle börja samlades människor på tingsplatsen. Det var främst människor med religiösa intressen, som ett stort antal urgudakultister, översteprästinnan Eldria med sällskap, några prästinnor som fick sällskap av far och son Ulvtand, som båda visade ett stort intresse för rikets religiösa utveckling. Ingebjörn Ulvtand, som varit försvunnen en tid, visade sig ha anslutit sig till urgudakulten och bar nu Luftens svärd vid sin sida. Av mindre religiöst men desto mer politiskt intresse var prinsessan Lohrinda, som kommit för att kräva tillbaka Eldens röda svärd som tillhörande Karils ätt. I hennes sällskap fanns ett följe från familjen Tistel. Förutom dessa fanns ett antal människor som dragits till platsen på grund av tinget eller av andra intressen.

Viljans orden, som dominerar på ett överväldigande sätt i Älgklippan, bodde inte på tingsplatsen utan en bit bort längs vägen i ett eget läger, men de gjorde många och täta besök på tingsplatsen för att övervaka vad som skedde.

Lördagen inleddes med dramatik. Med dunder och Eldens svärd dräptes Halvar av Cerik, något som påverkade hela tinget. Det visade sig att Cerik med Marjas hjälp stulit Eldens svärd under bröllopsnatten och att de sedan spårat Halvar för att dräpa honom. Med sig hade de några av Ceriks kalmariska soldater och Vendel, soldat i Tistlarnas sold. Cerik gjorde klart för alla som ville höra att han alls inte vände sig mot Viljans orden eller Ba-Rami, utan att det var en rent privat och personlig hämnd mot Halvar. Viljans ordens reaktion var att dödförklara Cerik.

Rykten spreds sedan att även om Halvar var död hade hans ande eller något annat väsen som uppfyllt honom lämnat hans brinnande kropp för att söka sig ett annat hem. Nya kärlet för anden visade sig bli Mikal Nadum, en av Halvars lärjungar som var både riddare och präst.

Flera tingssamlingar hölls, även om det inte var ett vanligt ting med vanliga tingsärenden. Ingebjörn Ulvtand anklagades av Sten av Svartby med Mikal Nadums uppbackning för att ha stulit trälar från hans gruva. Ingebjörn menade att dessa alls inte var trälar utan fria män som bortförts från Sol och Måne. Ärendet kunde inte lösas i Älgklippan, varför Ingebjörn ska inställa sig vid Järngruvans ting under sommaren. Ett annat spörsmål som togs upp var äganderätten till den förtjusande Prinsessan Lohrinda. Enligt avtal skrivet med Prins Metellus av Gerolien hade Mikal Nadum köpt Lohrinda, en av Metellus hustrur och då enligt gerolsk lag hans egendom att göra vad han vill med. Lohrinda påståd bestämt att hon inte alls varit gift med Prinsen och om hon varit det så skulle hon nu varit skild i alla fall. Lagkvinnan dömde till Lohrindas fördel, men med rådet att hon bör undvika att besöka Gerolien där gerolsk lag gäller.

Ett mindre spänt ärende var Magnus Tistels erkännande av två av sina barn, födda av tjänsteflickan Moa. Ett flertal personer dömdes för brott mot tinget genom förolämpning av lagkvinnan samt brist på fredsband. Ett visst tumult uppstod kring ett följe kalmariska vetenskapsmän, då en kvinna i deras följe slagits ned och bestulits på ett halsband. Det slutade dock med att ingen anklagelse framfördes.

Desto mer spänt var det kring ärendet med det besudlade Ba-Ramistandaret som stulits av en gammaltroende och hängts upp på tingsplatsens avträde. Lagkvinnan dömde honom för stöld av banér, hån av religion och Viljans orden samt under falska förespeglingar lura oskyldiga godtrogna människor. 6 marker dömdes Didrik att betala.

Några domslut som fattats av drottningen i Madel proklamerades också, då de utsatta fanns på platsen. För stölden av Karils svärd i Aroksfästet i februari månad dömdes 250 mark i böter för vardera Vinda Duva, Lage Bjälke och Egwyn. De fråntogs också sina adelskap för brottet mot riket. Även Marja Eldsdotter utsattes för drottningens vrede. För att ha övergivit sin tjänst hos Eldria avskedades Marja som riksriddare samt fråntogs sin riddartitel och sitt adelskap. Vissa protester hördes om att ingen av de fyra hörts av drottningen innan hon fällde sina domar.

Under kvällen inkrävde Viljans orden vägskatt från alla som färdats till tingsplatsen på deras vägar, vilket väckte en viss uppståndelse. Efter detta märktes en viss spänning mellan lägren som synliggjordes genom att många av de vapenföra rustade på och gjorde sig redo. Natten blev regning och kanske därmed lugn.

Efter mycket tal om urgudaritualer som skulle genomföras i gryningen på söndag morgon så genomfördes till slut under morgonen en ritual med de fyra svärden. Till mångas förvåning bar Marja Eldens svärd och Cerik Jordens, även om de båda var snabba att lämna ifrån sig svärden efter riten. Lage höll i Vattnets svärd och Ingebjörn Ulvtand bar Luftens. Efter ritualen gav de fyra sig iväg till Viljans ordens läger, där de utförde en rening av Mikal Nadum för att definitivt bli av med Ba-Ramis väsen med hjälp av elementens krafter. De förde sedan med sig Mikals utslagna kropp tillbaka till tingsplatsen.

På tingsplatsen överföll både Sigurd Ulvtand och Arvid Björnklo den medvetslöse Nadum, trots att han lovats att ingen skulle skada honom. Anledningen till de unga männens agerande var en kvinnlig bard vid namn Naive, som tydligen intresserade samtliga dessa män.

För att ta reda på vad som hade hänt Naive skickades soldaterna Didrik, Vendel och Serallt till Viljans ordens läger. Tillbaka kom dock Didrik och Serallt springande utan Vendel, på flykt undan anfallande Viljans ordenssoldater. Det visade sig att Vendel var död. En het diskussion uppstod på vägen bredvid tingsplatsen och riksriddaren Jorid Bjälke försökte medla och förhindra den strid som var på väg att uppstå. Cerik, Marja och Didrik valde att lämna tinget innan den avslutande samlingen för att undvika ett blodbad på tingsplatsen.

Tinget samlades för att döma i frågan om Vendels död. Enligt Viljans orden hade de tre soldaterna anfallit med dragna svärd, varför lagkvinnan efter att ha hört nio edsvurna vittnen bekräfta detta, endast dömde sex mark i böter för dråp. Varken lagkvinnan eller Viljans orden lyssnade till de protester som framfördes. Somliga påstod rent av att Vendels svärd fortfarande satt fast i skidan med fredsband.

Efter tinget lämnade de gammaltroende hastigt platsen med sina följen.

Afviklinger

2001

Uppsala, Sverige