Irrläror i Huckleby II

Von

	Egil Josefson

Beschreibung

Mörkret hade lagt sig utanför värdshuset. Borden var fullsatta. I ett hörn kunde man ana byäldsten Sverkers resliga gestalt, tätt intill honom satt adelsfröken Ilara. Nona stod och skällde på uppasserskan Tinna och de andra pigorna borta vid disken. Allt var som vanligt i Huckleby, men ändå ingenting. De två bönderna Åleg och Ruben satt och pratade tillsammans med värdshuspassuppen Trask vid ett av borden.

"Tänk om de tar grisarna!" sade Åleg olyckligt.

"De kan nog komma att ta mer än så" svarade Ruben dystert. "Allt detta utsocknes folk i byn kan aldrig leda till något gott."

"Varför är de så hemska? Jag tycker de verkar trevliga!" lade sig Trask i samtalet. "De är väl enkelt folk som vi!"

"De är utbölingar!" fräste Ruben. "Purk borde aldrig ha dragit hit dom!" Han tvekade lite. "Men jag får erkänna att han verkligen har fått fart på byn."

"Men att gräva efter guld, det kan aldrig bli bra. Ska inte jorden ha det den ska ha? Och så är de så svarta i synen så de skrämmer grisarna från vettet när de kommer från gruvan. Och Alva som snart ska ha barn." Gnällde Åleg.

"Det är ju ingen som håller ihop längre! Alla vill olika saker. Purk vill ha allt själv så nu är alla arga på honom. Kan inte alla vara vänner?" Utropade Trask.

"Samtidigt försöker de andra också roffa åt sig så mycket de bara kan, de är inte ett dugg bättre de." Sade Ruben tort.

"De flesta tycker nog ändå att allt borde vara som det var förut, när allt var lugnt och grisarna kunde sova ifred." Åleg darrade på rösten.

Plötsligt slogs dörren upp. In störtade jägaren Timbur, genomblöt och med ett vilt ansiktsuttryck. Allas blickar vändes mot honom.

"Jag har sett honom! Jag har sett gammelälgen Lunkentuss!"

Abwicklungen 🗺️

2002

🗺️

Ekehagens forntidsby, Falköping, Schweden