Ett litet rum, knappt mer än en cell, på Khao San Road i Bangkok. Surrandet från en trött takfläkt, olidlig hetta, virvlande
cigarettrök. I rummet finns endast två tältsängar, ett litet träbord med en överfull askkopp.
En orakad, skitig man sitter på den ena sängen, hopkrupen. Hans blick flackar fram och tillbaka genom rummet, men
möter aldrig blicken från de som sitter mittemot honom. Svetten rinner hela tiden från pannan, ner i hans ögon och
droppar slutligen ner i hans knä. Han drar sin hand genom det feta, svettiga håret gång på gång, drar ett djupt halsbloss
och stönar ut röken. Efter en lång stund harklar han sig och säger:

-Jag vet inte riktigt hur jag ska börja...
-Ta det lugnt, vi har hela natten på oss. Börja från början bara.
-Ja, jag var pank, behövde pengar och så... jag hadu liksom ingen aning om vad det egentligen handlade om. Hur skulle jag... veta. De erbjöd mig ett jobb, enkelt sa de, jag behövde egentligen inte göra så mycket, hyfsat betalt. Hur fan skulle jag hunna veta? Jag hade för fan ingen som helst aning!!
-Ta det lugnt nu, vad var det du inte visste?
-Ingenting, jag visste ingenting. Jag kunde väl aldrig tro att de skulle få mig att göra... ja, det jag gjorde...
-Vad gjorde du då?
-Fan! Folk måste få veta sanningen! Jag står inte ut med an bära det inom mig!!
-Berätta vad det var som var så hemskt...
- Herregud, vad har jag gjort egentligen ? Jag hör fortfarande barnens skrik, ser deras ansikten, åh gud jag står inte ut... jag står fan inte ut!!

När verklighetens grymhet överträffar diktens, när vuxnas lek blir barns verklighet, står ingen illusion emot.

Förnedringen är ett av de landmärken inom konventssverige som definierat många unga spelares fortsatta spelverksamhet. Vi är stolta över att kunna presentera det på Stockholms spelkonvent. Äventyret presenteras också lite kort i ett avsnitt av P3 Kultur, som går att lyssna på här.

Jag vill tillbringa natten på det öde berget.

I trädgården sitter Lao i timmar på den röda gungbrädan. Ensam.

Efter Patcharas bortgång har hennes planer och drömmar flugit sin kos. De båda flickorna drömde om att starta en syateljé tillsammans, att besöka sina familjer tillsammans, att växa upp hand i hand. Idag fortsätter hon eftertänksamt att gå på lektionerna i thailändska och att läsa sina läxor på samma gungbräda. Ibland pratar hon för sig själv ensam i sitt rum och då får hon vara ifred för de andra barnen. Sedan en tid vet vi också att Lao lider av AIDS.

Förnedringen handlar om ett svenskt reportageteam som åker ner till Thailand för att göra ett reportage om barnprostitution i Bangkok. Väl nere rör situationen upp tankar och känslor som de svenska reportrarna förmodligen helst hade varit utan…