Über Alexandria
Hilf uns: Aufgabenliste
Korrektionen einschicken

Nach Spielen suchen
Markierungen
Alexandria in Zahlen

Locations
Kalender
Blog-Feeds
Preise
Das Jost-Spiel

Uns kontaktieren
Privatsphärepolitik
Einloggen:
Language icon Sprache wählen:

dadeennbsv

De kommer i skymningen...

System: Mutant
Teilnehmer: 5 Spieler

Von

✏️Adrian Löwander

Beschreibung

Snön föll tung från det gråvita riset till himmel, allt eftersom det lilla sällskapet rörde sig längre och längre in i de nordländska skogstrakterna. Vädret var oförutsägbart i dessa dagar och till och med de som inte kom ifrån de här trakterna, där snölagret aldrig kröp sig under kängkanten, visste att ingen man eller mutant med tänderna på rätt ställe, gav sig i ut på skogsvandring när molnen blandade sig i grått.
Ledaren för sällskapet, en långsmal människa med vaksamma ögon, lät blicken sakta segla över skogsbrynet innan han lyfte handen och signalerade, Halt!. Den lilla gruppen samlades i en ring runt honom för att förhoppningsvis å dra sig en liten uns av värme, innan det skulle bära av igen.
- Så vad gör vi nu då? Kastade en kortväxt humanoid ur sig. Vi har ju gått här i timmar utan att hitta minsta lilla tecken på ett spår. Kan vi inte bara säga att vi inte hittade något?. De andra i gruppen nickade medhållande sins emellan och tittade mot ledaren.
- Tror ni verkligen vi kommer undan så enkelt? Reservdelarna de erbjöd oss var bara ett smakprov på vad de där Vrytlarna* sitter på, svarade den långe lågmält. Ni kanske inte la märke till det men jag såg då både ett och två skjutjärn i deras fickor och jag pratar inte om Skarprättar pickadoller här utan rent plockfunna grejor. Det finns mer till det här en vad de säger och jag vill veta vad det är.
- Men om de har vapen, varför är vi här ute överhuvudtaget då? Frågade samma näsvisa mutant och gnuggade sina frusna små händer.
- Det är det jag undrar, kanske... knappt hann den långe avsluta meningen innan han tystnade och lät återigen blicken fara över den mörka trädlinjen. Jag tyckte jag hörde något. Sakta vände de sig om och drog fram de mödosamt medtagna järnrören. - Jag hoppas verkligen att det var något, utbrast den lilla humanoiden. För det här röret är jätte kallt. *samlande folkslag från Jämtlandets träskzoner.

Hier gespielt worden

SnöKon (2003)


Korrektionen für diese Seite einschicken