Granlandskampanjen

(Alias: Granland)

• LARP Campaign

System: LARP

Beschreibung

Granlandskampanjen i korthet

1172 år efter Ala Rikes grundande bryter det Andra Nordgranländska Kriget ut (Uvudden), efter flera hundra år av fred. Den sista renodlade teokratin i Norra Världen – Ala Rike, eller “Riket” i dagligt tal – går in med soldater i sin sydliga granne – det politiskt instabila krondömet Granland (Midvintermarknad i Ala Rike). Kriget går ursprungligen bra för Ala Rike och deras allierade (Granland I), men Granlands Reguljära Armé lyckas till slut pressa tillbaka dem (Utpost Marianne). Det granländska kronparet blir dock avsatt i en statskupp som kan sägas ha genomförts av själva statsapparaten, och Granlands byråkrater, de så kallade väblarna, tar själva makten (Fort Uggleskog). Som resultat sker en del progressiva förändringar i landet, bland annat förlorar adeln sina formella privilegier och borgarklassen ökar sitt inflytande i det maktvakuum som uppstår. Granland centraliseras och byråkratiseras. Under samma period radikaliseras Ala Rike.

Gränsen mellan Riket och Granland återgår till sitt ursprung (Södra Riket), men krig bryter ut mellan deras gemensamma granne i väst – krondömet Dalhem – och Granland (Duvköpings gästabud). Ala Rike ställer sig på Dalhems sida i kriget och den Dalhemska Kronhären och Ala Rikes Heliga Armé slås samman till Guds Heliga Armé (Sorgträsk Garnison, Gränspost Almyra). Den sårar Granlands Reguljära Armé svårt, men Reguljära lyckas ändå kämpa sig fram till Dalhems huvudstad och tvingar fram en fördelaktig fred för Granland, den så kallade Freden i Dorrnoch år 1175 (Granland II). Kriget har tvingat fram en begynnande industrialisering i främst Granland, som resultat flyttar mycket av produktionen från hem och små verkstäder till stora manufakturer. En arbetarklass börjar växa fram.

Granland har lyckats stoppa en invasion från norr och själva framgångsrikt bedrivit en invasion i väst, men är nu krigshärjat och präglat av sociala konflikter (Vinter i Almyra). Måslänningarna, en folkgrupp som finns representerad i alla tre länderna men själva inte har någon stat, börjar bedriva en frihetskamp som motreaktion på det folkmord de utsatts för av Granland under kriget. Upproret börjar i de områden som Dalhem gav upp till Granland i freden, men sprider sig snabbt med hjälp från Heliga Armén. Det går oväntat fort innan lösa grupper med rebeller börjar slå sig samman i större enheter (Brännpunkt Almyra). Vid 1177 är de flesta betydelsefulla befrielserörelser löst enade i Måslands Enade Folkhär. Till det tillkommer andra oroliga grupper, bland annat den krigströtta armén (Kråkstads Reguljära), rojalisterna och den växande arbetarklassen.

Heliga Armén blir allt mer självständig från Ala Rike och både i armén och i Riket får fundamentalister allt större inflytande. Vita Vingars Orden, en helig riddarorden som styrt Vråkland längst i nordvästra hörnet av världen, lämnar över makten till Heliga Armén 1176 i utbyte mot militär hjälp att driva bort de hedniska Kaderna. Även om Heliga Armén förlorat mot Granland har de nu den verkliga makten över Ala Rike, Vråkland och flera hertigdömen i norra Dalhem, vilket gör att de fortfarande utgör ett verkligt hot mot Granland. Samtidigt växer den måsländska nationalismen och orsakar konflikter mellan separatister och lojalister i både Granland och Ala Rike (Södra Riket II). Granland börjar få rejäla problem med att inarbeta måslänningarna i den granländska nationalstaten, särskilt i de nya områden de erövrat från Dalhem. Den krigströtta armén är ovillig att sättas in mot den egna befolkningen, och de dalhemmingar som rekryteras till polisiära uppgifter är otillräckliga i träning, utrustning och antal. Under tiden börjar Ala Rike inse sitt misstag i att stödja de måsländska separatisterna, som nu börjar bli allt mer självständiga och aggressiva även mot dem (Älvabrus, Mörker över Almyra). 1179 tar de granländska väblarna det desperata beslutet att anfalla Ala Rike (Inga stormar än). Anledningarna är många, men främst finns en oro att Heliga Armén själva kommer att gå på offensiven om de får tid att återhämta sig. Granlands Reguljära Armé korsar gränsen och marscherar norrut (Granland III). Den Reguljära Armén belägrar Rikets största universitetsstad Blockby, men försvararna lyckas slå dem tillbaka, om än med fruktansvärda förluster för både försvararna och staden (Castellum Blockby). Norra Världens präster försöker samla till ekumeniskt möte mellan representanter från alla trosinriktningar för att förhandla om fred, men separatistiska måsländska präster tar över förhandlingarna och lyckas få Ala Rike och Heliga Armén att erkänna en självständig måsländsk stat och det måsländska Alltinget som dess styrande organ i utbyte mot militärt samarbete (Koncilium). Fred uteblir, men ingen sida i konflikten tycks kunna samla nog med soldater från att kunna bedriva någon ytterligare offensiv. Norra Världen fortsätter brinna med ny glöd och bara Gud vet vad som kommer att gro ur askan…



Nu är det sommaren år 1183.

Referenced in the following articles

Links

• Website
• Nordic Larp Wiki article