Bekännelsen

Teilnehmer: 1 Spielleiter, 5 Spieler

Von

Beschreibung

ANZHKLIKA IVANOVNA RYCHKOVA ser ut genom fönsterrutan i hennes kupé. Kala träd försvinner förbi. Snötäckta kornfält, fabriker i fjärran. Om ett tag går solen ned. Den hänger ovanför horisonten, värmer hennes ansikte, färgar tågstolama i orange. Detta är ett av dessa tillfällen som är så svåra att beskriva. Som om livet balanserade på en skör lina, som om allt runtomkring henne fylldes med en outgrundlig mening. Den enkla skönheten i bordsskivans flagnade lack, lukten av kyla på rockens slag. Det avtagande ljudet av en passerad tågbomsklocka.
Hon tänker på livet och detta ögonblick, finner svaret till varför livet är så stort, så viktigt, men glömmer det då någon passerar i korridoren utanför.
Anzhelika, eller Lika, somnar snart därefter, vaknar upp endast en halvtimma från Rostov. Hon gnuggar imman från rutan och ser ut över Nerosjön där gubbarna och gummorna sitter och pimplar. Det är som hon minns det, men efter glädjen kommer oron. Hon ställer sig upp och förbereder sig för familjen, repeterar tyst lögnerna.

Det är vinter i Sovjetunionen, ett obestämt årtal men innan perestroykan och glasnost. Bekännelsen är ett vardagsepos om kärlek och sorg, svek och upprättelse. En spelare, fyra birollsspelare, en spelledare.

Hier gespielt worden