Porträtt av en mördare

System: Noir

Von

✏️	Jonas Ferry
	Marco Behrmann

Herunterladen

Szenario [Schwedisch]

(22,9 MB)

Beschreibung

Kriminalaren lutade sig tillbaka ut ur ljuskäglan på andra sidan förhörsbordet. Hon var lugn, kriminalinspektör Vastag, alldeles för lugn. Jag var van vid hårdare polisförhör, där frågorna var knytnävar och svaren utspottade tänder.

”Berätta igen var dina vänner är någonstans. Långsamt.”
”Sista gången jag såg dem var när vi mötte Boskos pojkar.”
”Kiril Bosko, hallicken?” Hon antecknade något i sitt block.
”Ja, men han var inte med. Det var hans livvakter, böghororna.”
”Vad?”
”Manliga prostituerade som säljer sig till män. Bosko har ett stall någonstans i Fallna staden.”
”Var då?”
”Jag vet inte! Jag berättar allt jag vet!”
”Vad hände med... Boskos pojkar?”
”De var galna, påtända. De kom skrattande och skrikande in i gränden där vi stämt träff med Bosko, och öppnade eld. Jag stod närmast utgången på andra sidan och tog mig ut, rakt i famnen på er snutar.”
”Och dina vänner?”
”De drog vapen och gick till motanfall mot pojkarna. Du hörde ju striden själv.”
”Och sedan försvann de. Ingen av dem dödades, men det gjorde flera av Boskos livvakter? Det är en sak jag fortfarande inte förstår.”
”Vad då?”
”Hur det här har med Aksinya Filipovas död att göra. Du vet att vi har sökt er för mordet på henne.”

Innan jag hann svara öppnades dörren och en råttliknande gubbe i svart polisuniform kikade in. Han rynkade på näsan åt förhörsrummets kvava luft, och det enda som saknades för att göra imitationen perfekt var ett par morrhår.

”Har ni ost?” trodde jag att han skulle pipa, men istället sa han,
”Vi har hans vänner. De kom hit frivilligt”.
”Gav de upp?” frågade Vastag utan att resa sig.
”De har med sig mördaren.”

Nu var det min tur att nöjt luta mig tillbaka med händerna bakom huvudet. De hade fått tag på Leonas Maksimov, och jag skulle gå fri.

Hier gespielt worden

Extrainformationen

• Enligt Marco Behrmann spelades scenariot aldrig officiellt på konvent, utan mer som en bi-grej.